Vem bestämmer vad du ska läsa?

Precis som jag alltid har skrivit så har jag alltid läst. Vad jag har läst har varierat, både i storlek och kvalitet. Som liten slukade jag femböckerna, Kitty, Knopp och Topp men även Bröderna Grim. Och för att inte tala om serietidningar.

Jag minns några nätter i tonåren då jag var ensam hemma och satt upp och läste Svenska ordspråksboken och Citatboken. Två böcker lika tjocka som telefonkatalogen.

Min älskade farmor hade en underbar samling böcker och hon var en stor inspirationskälla. En dag lånade hon ut ”En vandring i solen” av Stig ”Slas” Claesson. Jag älskade den och har slukar många fler av honom. Då, fick jag lova att lämna tillbaka den. Nu när inte farmor finns längre står den i min bokhylla som ett av mina käraste minnen. Ett minne jag aldrig kommer att låna ut.

Min pappa var den som introducerade mig till deckare och pocket. Jag hade väl läst lite grann tidigare men det blev ett ämne vi diskuterade några av hans sista år i livet. Då var jag vuxen. Han avslöjade sin hemliga dröm om att få skriva en deckare en dag och jag tror att han hade allvarliga funderingar. Men han hade i så fall fått skriva under pseudonym för det skulle inte stämma in med hans författarskap, han som skrev för eliten. Eliten hade inte godkänt detta. Men det kan vi ta upp vid ett annat tillfälle.

När pappa gick bort ärvde jag en stor banankartong med deckare i pocketform. Men det var förstås inte de enda böcker han hade. Där andra har tapeter på väggarna hade han bokhyllor. Från golv till tak. Många av böckerna sålde vi till antikvariat. Det var böcker som var väldigt värdefulla men inte för oss. Andra böcker tog vi hand om, en del fick en av mina bröder och jag kompromissa om.

Mina bokval är av en väldigt blandad sort, allt från faktaböcker, skönlitteratur, deckare och allt vad det nu kan heta. Ibland läser jag favoriter, ibland okända, eller sådana som andra rekommenderar (men som inte alltid passar mig). Men vad jag än läser så tycker jag inte att valet av litteratur är det viktigaste. Det viktigaste är att det ger mig njutning, tillfredsställelse och framför allt att jag läser.

Jag har en väninna som en tid slukade Harlequinböcker. Dessa står väl knappast högst i klass när det gäller kvalitet. Jo jag har läst någon av dem också och generat ojat mig över de intima scenerna. Men jag skulle aldrig ens tänka mig att kritisera eller klandra min vän för hon läser ju! Om alternativet är att hon inte läser alls så är det bättre att hon läser någonting. Det är bokstäver och ord och dessa är viktiga oavsett.

Nu har inte jag riktigt hängt med i det som hände när Fredrik Reinfelt blev intervjuad och avslöjade att han läste Camilla Läckberg. Vet ni, det gör jag också! Det betyder inte att varken jag eller Reinfelt är mindre intelligenta. Jag har i dagsläget ca 426 högskole- och universitetspoäng, dessa är knappast förvärvade för att jag är ointelligent. Av samma anledning så har väl knappast Fredrik Reinfelt blivit statsminister.

Det som är upprörande är att någon tycker sig ha rätten att döma och bestämma vad som är ”riktig” litteratur och vem som får läsa vad. Varför ska inte en statsminister kunna berätta att han läser en av våra svenska och mest framgångsrika deckarförfattare? Ska andra bestämma vem som ska läsa, och vad?

Aldrig! Jag kommer att fortsätta läsa det jag vill och känner för. Just nu läser jag bland annat ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman. Den är både lättläst, rolig och inspirerande. Det är bara en i högen av böcker som ligger och längtar efter att bli lästa.

Så LÄS OCH NJUT utan hämningar och kritisera inte andra för de val de gör. Alla är vi olika, tack och lov.

Forskas gör det också på hjärnan och läsning, som här:

Forskning.se – vad händer i hjärnan när vi läser