Hur läsaren upplever och uppfattar din text har mycket att göra med vilket perspektiv, alltså berättarsynvinkeln, som du använder dig av. Vems historia vill du förmedla? Vem är berättaren? Berättar du i första person eller kanske i tredje person?
Det kan vara så att du som författare vill vara allvetaren som kan se in i dina karaktärernas medvetanden. Eller så kan det vara så att du vill stå utanför och bara vara observerande.
I denna veckas övning vill jag att du experimenterar lite med det här och hur du går tillväga får du veta i filmen förstås. Under filmen här på bloggen ger jag dig lite tips på olika berättarperspektiv som du kan använda dig av så missa inte det.
Tips på olika berättarperspektiv:
1. Jagberättaren i första person singular: här kan berättarjaget vara personligt, som i en självbiografi där du skildrar dina egna känslor och tankar. Självklart kan det vara så att berättarjaget är fiktivt förstås. Att skriva i jag-form kan göra läsupplevelsen väldigt personlig och ge berättelsen ett djup. Läsaren kommer nära berättarjaget och får en inblick i dennes medvetande. Men jagberättandet kan också kännas begränsande när inblicken i de andra karaktärernas medvetanden inte blir lika tydlig.
2. Den allvetande berättaren kan gå in i alla karaktärers medvetanden och även berätta om tiden och omgivningen. Den allvetande berättaren skriver i tredje person och skildrar huvudkaraktärernas tankar och känslor. Du kan berätta om bakgrund och tiden innan en viss händelse, men också om konsekvenser och framtiden.
3. Jagberättaren hos flera personer: det går givetvis att som författare gå in i flera karaktärer och ändå använda sig av jagperspektivet. Du berättar då i jagform utifrån de olika karaktärernas medvetanden. På detta sätt kan du berätta om en och samma händelse ur skilda synvinklar. Här är det viktigt att ha skapat tydliga identiteter hos karaktärerna, så att läsaren inte blir förvirrad.
4. Flugan på väggen: Vem har väl inte önskat att man var en fluga på väggen? Här är du, berättaren, som en fluga på väggen som iakttar och betraktar karaktärernas handlingar. Berättaren har inte tillgång till personernas inre och kan därför bara betrakta det som du kan se från observationsplatsen. Det här lämnar rum för egna tolkningar hos läsare som själv kan fylla ut tomrummen med egna slutsatser och tankar. Hemingway kallade en variant av den här tekniken för isbergsteknik och som använts av bland andra svenska författare som P O Sundman och Thorsten Jonsson.
5. Tredje person: Här skriver du om olika skeenden ur huvudpersonernas ögon men i tredje person. Tredje person gör att du kan kan gå in i olika personer och närma dig händelser i texten ur flera synvinklar. Det är lättare att bygga en intrig när läsaren får följa flera röster som ser berättelsen från olika håll. Nackdelen med tredje person är att det lätt blir fel. Ett vanligt misstag är att man valt fel form av tredje person för den berättelse man tänkt skriva. Det finns nämligen flera alternativ du kan använda dig av när det gäller tredje person:
a) Det allvetande perspektivet. Om du vill gå in i många personer i din roman så ska du välja det allvetande perspektivet. Positionen här är att berättaren ser och vet allt. Berättaren kan ha tillgång till alla personernas tankar och fritt undersöka allting som har med karaktärernas bakgrund att göra och även kommentera kommande händelser. Ett allvetande perspektiv innebär att du som författare har en stark berättarröst som har en distans och likt en kamera registrerar händelseförloppet. Det kan också liknas vid en god historieberättare som målande beskriver en händelse för läsaren. Nackdelen är att allvetaren kan ta över, bli en besserwisser och förstöra spänningen.
b) Det objektiva perspektivet. Detta perspektiv innebär att författaren håller sig så mycket som möjligt utanför romanfigurernas tankar. Ofta får läsaren inte reda på annat än händelseförloppet och miljön. Att använda sig av ett objektivt perspektiv ställer särskilda krav på att kärnfullt och precist beskriva händelseförloppet. Författare som använder sig av det här perspektivet arbetar mycket med så kallad undertext, där det gäller att med små medel påverka och lämna över information, stämning och känslor till läsaren. Därför är dialogen särskilt viktig när du tar den här metoden i anspråk.
c) Tredje person nära perspektivperson. Detta är den vanligaste formen. Den ligger i princip lika nära karaktärerna som ett jagperspektiv, med skillnaden att man skriver han eller hon. Det här upplägget använder du när du har tre, fyra karaktärer som du vill ska driva berättelsen framåt i din bok. Vad du ska tänka på med det här upplägget är att du låter perspektivbytet ske när du kommer till ett nytt kapitel eller avsnitt. Du kan också byta mellan olika scener, men det brukar bli för vimsigt om du har för korta scener.
Det är viktigt att du känner till skillnaden mellan de här tre varianter eller att du använder rätt variant vid olika passager i ditt material. Perspektivfel är nämligen en vanlig anledning till att romanprojekt havererar.
Jag valde förstås en svår text att arbeta om. En där jag skrivit där en person hade två personligheter som kommunicerade med varandra genom en dagbok. Det blev alldeles för rörigt och svårt när jag skrev om till ”tredje person” haha. Men jag förstår själva grejen 🙂 gillar tanken på att se saker ur olika perspektiv med. En tanke jag leker med angånde mitt stora skrivprojekt. Där vissa kapitel kommer komma tillbaka, men från någon annan persons upplevelse. Alltså så att man får vara inne i huvudet på tjejen under en dejt, och senare kanske man får uppleva samma dejt fast från killens synvinkel. De ser olika på detaljer och uppfattar, läser av varandras intentioner på olika sätt ^^
Visst är det lite kul det där man upptäcker, att det kan bli så väldigt annorlunda när man byter perspektiv. Många gånger så blir det en helt ny historia 🙂
Låter spännande det där med ditt skrivprojekt. Jag har också lekt med den där tanken att låta läsaren få uppleva från flera olika personers synvinkel. Har för mig att jag läst en bok (kommer inte ihåg titeln) där man får uppleva samma historia ur tre olika kvinnors perspektiv. Då är det skrivet som tre helt olika historier, alltså som tre noveller där man först efter ett tag börjar förstå att de alla hör ihop.