Jag lyssnar mycket
När jag är på stan, på fiket eller hemma hos någon. Då lyssnar jag och iakttar så där som vi skrivande människor gör. Jag kollar in hur folk interagerar med varandra och samlar det i mitt minne för att senare använda i mina texter. För den som skriver behöver inte bara vara en bra berättare utan även en bra lyssnare.
Det kan man öva sig på
Faktiskt kan det vara användbart till mycket, inte bara för skrivande förstås. För några veckor sedan var jag på en kvällsföreläsning där vi fick i uppgift att i minglet innan prata med någon vi inte kände och sedan presentera den här personen för två andra. Jag ska erkänna att det inte var helt lätt och jag tror det mest var för att jag kopplade någon form av prestation och inte självvalt i det hela. Nu löste det sig i alla fall så kvällen blev bra som den blev.
Skrivutmaning nr 33
I veckans skrivutmaning ska du få ägna dig åt det här att lyssna och inte bara det utan även intervjua. Om du ställer frågor som du själv tänkt ut och är intresserad av kan det nog bli lättare att också lyssna på den som svarar. Passa på att hitta någon som du är lite nyfiken på. Men du kan gott låta bli att berätta varför du ställer det här frågorna, låt den där personen få känna sig lite uppmärksammad istället. Då vågar du också utmana dig själv i skrivandet. Avgör sedan om den du frågat ut ska få läsa eller inte.
I filmen berättar jag mer om veckans skrivutmaning. Du kan behöva några dagar på dig så vänta inte längre än nödvändigt utan sätt igång.
Lycka till!
Lite sent men vill gärna dela min historia om Bockbranden. Mvh Urban
”Gult sken Blått ljus Grön avund och en Skär lögn”.
Det sprakar till i polisradion då polisaspirant Khalil kör förbi skelettet av 2016 års julbus. Bocken hade brunnit igen och ortens tomtar ojade sig medan riksnyheterna roade övriga landet med de traditionella julskvallret.
-Vi har span på en misstänkt och det är hett. Hördes från radion. Jag tar det replikerade Khalil och styrde mot den aktuella adressen.
Ett hett spår tänkte hon, så töntigt att köra ordvits över radion och då ringde mobilen. Hon avisade så klart, vad fan tror dom. Jag är på span. Så kom sms.
-Tjing. Du vet att det är lika bra du blandar in mig redan nu. Vad har du på bockbranden? Räddar dig alltid ur tunna fotspår och det vet du.
Bocken var grillad bara några timmar efter invigning och det var ett nytt rekord. Två timmar i telefonkö för att tipsa om gärningsmannen. Det var som om alla jävlar lekte GW kriminolog varje år före jul. Tideman var känd tipsare och stadig krönikör på Dagbladets insändarsidor. Tideman var påläst om tidens tand. Tideman hade örnkoll i sitt närområde och uppdaterade sig självklart i debatten utanför i och utanför sin cirkel. I Stora delar av Mälardalen hade Tideman lojala ögon och öron, följare som visste att uppskatta någon som vågade lyfta frågan, någon som tordes kalla en spade för en spade och visste hur problemet måste lösas. Nu var det på tiden att han kom igenom. Han hade inte varit ute den här kvällen som han brukar alla andra år, det kunde katten intyga och trodde man inte på hans renrasiga siames så kunde guldfiskarna säkra alibit. Tideman skrattade åt sin egen humor och var som alltid säker på sin sak.
-Tjong. Du får alltid första tipset och ofta före kollegerna. Varför så snäsig? Svarade Khalil som blev ledsen av textmeddelandet men tordes inte visa sig sårbar. Öppenheten till pressen fick stöd från chefen men att dela kudde måste hon hålla hemligt. Khalil var säker på sin kärlek till murveln men visste inte om den var besvarad. Dom hade träffats i pridetåget och under den varmare delen av sensommaren varit hopklistrade på all ledig tid. Så kom hösten och allvaret. Tillbaka i hockey staden fick dom smyga med sina känslor. Här var det bara herrlaget som fick tappa tvålen i duschen. Hon var så jävla trött på att män även ägde rätten till homo. Bög var coolt flata var buskis.
-Hur säkra är ni på bockspåret? Hur fan kunde murveln vara så uppdaterad redan nu och var Khalil bara en läcka utan framtid. Vad skulle hända om hon sa stopp men ändå ville bygga på deras relationen? Hade murveln andra källor inom kåren? Bergman den jävla rövslickaren smilade alltid upp sig. Som kvällen för två veckor sedan på Blå Grodan, där hade murveln dansat med Bergman ja nästan hånglat i över fem låtar och så tändes ljuset. När hon gått på toa försvann murveln och inte ett spår av Bergman. Khalil hade ensam lunkat hem med bara olust och misstankar som skugga. Hon ägde inte murveln men ville ändå kalla henne för sin. Bergman vad var han? En osäker pojke med allt för stor batong.
Det snålblåste över fältet så snön kom horisontellt. Kalla vindar med doft av diesel låg på från hamnen. En sista cigg innan sängen. Han måste sluta, absolut inte för hälsan, det trodde han inte på. Hans liv skulle bli kort med eller utan ett bloss. Nej det var kostnaden. Att röka i det här landet sved och dessutom bara på balkongen, inte inomhus stod det med dödskallemärkta etiketter klistrade på strömbrytare och ställen ingen kunde missa. Att vara andrahands hyresgäst förpliktade visste han. Det var inte första stället han kastat in sin hatt och det skulle absolut inte bli det sista. En ny bil på span ikväll tänkte han och drog afghanpälsen hårdare om sig. Lite ovanligt med bara en person i bilen under vakt och hon var inte direkt diskret. Hade brunskjortorna börjat snålat? Men han hade fel för nu kom även BMW Suven han lärt sig kände igen. Varför två bilar som spanare plötsligt? Det bröt mönstret och det var aldrig bra. Det kunde vara misstag men mer troligt var det två oberoende patruller ur cirkeln som de invigda kallade sig. Han hade i flera år studerat cirkelns mönster och var alltid på tårna och därför framgångsrik. Skulle han våga chatta med kamraterna ikväll. Tydligt var att tidigare erfarenhet visade att cirkeln inte buggade eller kodade utan bara observerade position för att ha sin syndabock klar för egna syften. Det var kända metoder som snart skulle bli förlegade om han bara fick lite mer tid att blotta de inblandade.
Det ringde hos Tideman, han hade fortfarande en fast telefon och tyckte om det. Kalla mig gärna Old Skool, jag gillar det. En av cellerna meddelade position för natten. Det var regelrätt och med överenskommen kod. Det som inte var bra var att cellen pratat för länge och då kunde samtalet spåras. Oro hade uppstått då platsen var bevakad av någon annan, troligen polis. Tideman svor över fotfolkets brist på hjärnceller. Självklart kunde han inte berätta att det var han som tipsat Snuten. Det var alldeles för många självpåtagna högljudda wannabes som i tid och otid vevade okontrollerat med järnrör eller på annat sätt öppnade truten, visserligen i rätt sak men på fel plats och i fel sammanhang. Och så var det fejkledaren med spelberoende. Det var på håret de tappat greppet innan man fick till diagnosen utbränd. Tideman var en av topparna och visste värdet av att stå i skuggan även om det ofta kliade i Alfons närven ”jag kan själv”. Ett steg i taget, min tid kommer. Kasta inte ut hela repet, då finns det inget att hala in. Nu skulle snuten få en skyldig till bockbranden och då blev media upptagen åt ett annat håll. Det var dax för att ta en bit till av kakan.
Khalil tog trapporna i två steg, det var bråttom nu. En husrannsakan hade kommit via mejl och förstärkning var på väg. Hon hade sett mannen röka på balkongen, adressen var skarp och den rätta. Han hade sett henne och fimpat redan efter två bloss. Ingen smiter undan på hennes vakt viskade hon i en inre dialog. Khalil drog handen under skinnpajen till ryggslutet, kontrollerade att Sigge satt rätt. Hon kallade sin Sig Sauer så och mot reglementet gillade hon att ha den i ryggslutet. Dessutom hade hon tejpat handgreppet med Hokeytape för bättre grepp. Förlängt magasinet så hon laddade med tolv istället för sex skott, satt i hårdare fjäder och slipat ner manteln för en snabbare eldgivning och spänt slagstiftet och hanen för att inte skjuta sig i röven om det var bråttom. Khalil gick igång på sig själv och sin Sigge. Hon släppte greppet om pistolen och tog upp mobilen. Kärlek eller plikt rusade i kroppen. Pulsen ökade men inte av springet upp för trappen. Khalil hade kampsportfysik, det var känslor av svartsjuka som tog på flåset. Så smsade hon murveln med hopp om att bli älskad. ”Jag slår till nu och du vet säkert var”. Skulle murveln dyka upp nu visste Khalil att Bergman hade fingrat i hennes syltburk och då var det personligt.
Han såg när det började brinna men tordes inte tänka tanken fullt ut. Han hade fått betalt för att leka tomte under invigningen och det var en dröm som gått i uppfyllelse. Som barn hade skolan varit med och knutit halm på de nedre delarna av benen och tassarna. Han var alltid för noga klagade fröken Olsen. Kamraterna hånade honom för att han trodde bocken fick liv till jul. Han visste att den var gjord av halm och att den aldrig skulle leva men hans flätor blev fina och doften var trygghet. En trygghet han kände igen från sina drömmar. Brandkåren hade byggt på manken och textilskolans avgångsklass hade flätat manen och knutit i de röda banden. Han älskade allt med bocken och nu hade han blivit utvald till tomte.
Då kom kylan, han kände igen Tideman från skolåren, han som hade moppe med bockstyre. Alla andra svansade efter Tideman men inte han och det hade straffat sig. Han kunde fortfarande känna förnedringen då byxorna drogs av, slagen kändes aldrig. Händerna som sköld för underlivet gav Tideman fritt fram att slå ut alla framtänder och krossa näsan. Den näsan blev aldrig sig lik och ett hinder för kärleken men idag en tillgång för att bli vald till årets Tomte. Under tiden han klädde sig röd och kammade skägget som faktist var äkta och hans stolthet steg Tideman innanför avspärrningen och kom vänskaplig fram till honom. Han hade hejat som om det var de bästa av vänner, raljerade med att det minsann var Tideman som krattat manegen och fått just honom vald till årets Tomte. Då fick han väskan med orden.
-Nu är det allvar Tomten, du gör som jag säger. Du placerar en bensinbomb i vardera ben nu och så är vi kvitt. Tomten förstod aldrig vad som var kvitt men han blev rädd och tog väskan.
Murveln visste var Khalil gjorde sitt tillslag. Hon hade försökt stoppa det men kunde inte blotta sig. Murveln måste skyddade sin källa, hon var ett proffs och hennes historia var större en Bocken. På vägen hade hon hämtat upp sin bror. Hans tomtedräkt hade hål och han luktade brandrök i sitt tidigare så långa skägg. Nu var det bara minuten kvar till position. Det hade svidit att få tipset av Bergman och det skavde att hon körde dubbelt. Hon tyckte om Khalil. Hennes fjärilar i magen kunde vara kärlek eller så var det en dålig tunnbrödsrulle från Maggies gatukök.
Khalil var en allt för bra polis och skulle inte få henne från småstad journalistiken. Det måste hon själv sköta och Bergman var en trampolin till scoopet. Stan var nerlusad med brunskjortor som klädde ut sig i Sverigedemokraternas folkdräkt och använde migrationsboende barn som tomtebloss till julottan. Murveln hade under året jobbat med ett långskott och var nu mycket nära målet. Kärleken om den nu fanns fick vänta till en större plattform, hur svårt kan det vara…
– Den där jävla uteliggaren måste tystas meddelade Tideman sin obegåvade cellsoldat.
-Vem menar ni? Frågade cellen.
-Tomten så klart, har ni koll på vart han tog vägen efter how how how?
Tideman skrattade åt sin egen julhumor men han var inte glad. Det flöt inte på som det brukar. Enligt planen skulle larmet gått om blattarna som tände på. Terroristkopplingar och IS-spöken skulle ryka ur radio. Men det var tyst på de köpta och kontrollerade sociala nätverken, tyst som i graven. Det var Tomten som lagt ut sig själv på face book med bild och text.
”Finns det några snälla barn? Nej men för Tidemans vänner och ett nytt hoppfullt Svedala tänder vi på”. Tomten hade tagit på sig skulden till bockbranden på en förlegad plattform men där hela medelklassen firade sig själva. Tideman hade gjort ett tapp i stunden och ett misstag att underskatta både tomten och de förlegade digitala fönstret. Nu visste Tideman att både fb och tomten fanns och fick själv gå upp i rök. Men bara för en stund. ”I Be Back” skrev han och stängde ner sin cell.
Khalil såg murveln på håll i lågorna av sanningen. Nationella och Internationella kamerateam bildade ring runt henne. Murveln höll presskonferensen och det var helt i linje med hennes plan. Plötsligt händer det för en del var Khalils första tanke i den tidiga gryningen.
”Lokala främlingsfientliga grupperingar kallat celler hade under en period vilselett gävleborna om att en terrorgrupp etablerat sig området och gömde sig i länets samtliga flyktingförläggningar. Bockbranden skulle var startskottet för flera attacker i området. Men sanningen var att målet för de främlingsfientliga cellerna var att göra oss Gävlebor förbannade och hämnas”. Rapporterade murveln.
Här i kvarteret bodde den kontakt jag jobbat med under arbetet med avslöjandet av cellerna.
När får vi träffa honom. Ropade BBC och YLE Uutiset i korus.
Det kommer inte hända skrattade murveln.
Det går rykten om att din källa skulle vara du själv då den är för exakt. To good to be truth? RopadeDeutsche Welle med hopp om att få en egen intervju.
Det är sant, she is to good to be truth. Log Murveln och slog ut armarna mot hela sin stad.
Hon var fin där hon stod men inte värd det. Det var det andra Khalil tänkte den morgonen.
Bergman hade tappat jakten på balkongmannen då han halkat på den isiga trottoaren och han hade haft fel spår där han nu låg på bår med bruten lårbenshals.
-Har farbror ont frågade Khalil och tryckte i smyg till lite för hårt om hans höft.
Tack för ditt intressanta bidrag 😉 Kul läsning!
Det var verkligen ett bra val. Och nu, rättare sagt nästa vecka, kommer jag att avslöja vårens första skrivhelg som blir på ett annorlunda och exklusivt ställe. Jag längtar redan!