Tom i skallen

Det finns dagar då jag känner mig fullständigt tom på idéer. Som idag. Jag som matar er med #100skrivutmaningar varje måndag. Men just så är det. Jag har sådana dagar lite då och då. Det kan verkligen kännas hopplös, tröstlöst, trist och allt sånt där. Sådana dagar kan det verkligen vara svårt att hitta bra lösningar för att ta sig ur tillståndet. Om jag nu verkligen behöver göra det.

Kanske ska jag bara låta det vara.

Tänker på något jag brukade säga till mina barn när det växte upp, något jag hörde grundaren av Friskis och svettis säga. Han menade att ibland måste man ha tråkigt en stund, för det är där som kreativiteten föds. Just i det ögonblick då allt känns som mest tomt är det lika bra att bara finna sig i det och vänta en liten stund för det kommer, kreativiteten kommer var så säker.

Mina barn tyckte väl inte att det där var så himla kul sagt av deras mamma. De satte sig ner i soffan och pustade så där som barn kan göra, pustade och suckade över hur himla trist allt är. En stund. Oftast tog det inte så väldigt lång tid innan det pustande och suckande barnet snart satt på golvet och byggde legohus, tågbanor, ritade eller gjorde nåt annat kul.

Samma sak är det med skrivandet. Ja det är inte alltid så att jag bara kan sitta ner och vänta förstås men precis som de där suckande barnet som med tunga steg går in på sitt rum och snart får syn på en leklåda eller liknande som ger idéer så kan jag leta upp min ”leklåda”. De som står i min bokhylla.

Idag tog jag ner Bodil Malmstens bok ”Så gör jag” och slog upp två sidor helt på måfå. Jag har nog sagt det förut, att vad du än slår upp för sida så kommer det att ge dig något och bli inte förvånad om du tycker att just det här stämmer in på dig just idag. Det har nog helt enkelt med vår sinnesstämning och tolkning av texten att göra.

Så vad fick jag upp för text?

Jag fick upp ett kapitel som heter Helvetet, Mout Everest och flow. Den första meningen lyder så här Jag har alltid en helvetesperiod när allt är kaos, tvivel på det skrivna och känslan – vad är det här, vad i helvete håller jag på med?

Böcker kan ibland bli som en vän som berättar för dig vad den har för erfarenhet och som får dig att känna att du inte är ensam. Och det är det som får dig att gå vidare, att fundera över din egen situation och hitta vägen ut. Kan jag säga annat än att jag är väldigt tacksam över det som Bodil Malmsten skrivit i sin bok. Det här var precis just det kapitel som jag behövde läsa idag.

Bokhyllan är min allra bästa leklåda 🙂