Tillbaka till något gammalt men ändå till något nytt

Idag var min första dag på ett nytt jobb i en ny stad. Jag har tidigare berättat om mitt pendlande med tåg under två år och hur detta har skapat en rutin hos mig att skriva på tåg. Det var väl egentligen inte förrän jag slutade pendla som jag förstod att det faktiskt hade blivit en rutin och vana. Varje gång jag sätter mig på ett tåg och plockar upp min dator så är jag där igen – skrivande. Nästan lite skrattretande.

Tanken var aldrig att börja pendla igen åt det håll som jag nu kommer att åka till. Sanningen är den att jag flyttade från Dalarna för tio år sedan och jag har inte haft någon som helst längtan tillbaka. När jobbet i Falun dök upp tog jag det ändå trots att detta alltså var den stad jag faktiskt lämnat. Ja, det kändes lite konstigt.

Men efter två år tog det jobbet slut och strax innan jul fick jag lämna Falun. I och med det fick jag försöka hitta något annat sätt att skriva på. Även om jag har lyckats komma i mål med min kurs i kreativt skrivande och allt vad det innebär så har jag inte riktigt fått in någon vana och rutin för mitt skrivande.

Men, nu börjar jag pendla igen och den här gången blir det ännu längre än sist, den här gången blir det till Borlänge. En halvtimmes resa längre än den till Falun och en tjänst som än så länge är tidsbestämd till årsskiftet. Under min tidigare pendling påbörjade jag mitt manus som nu nästan är klart. Under den här pendlingen är min plan att skriva klart de kapitel som fattas och redigera texten så att den äntligen kan skickas till förlag.

Så jag reser tillbaka till något som jag lämnat men jag kommer att skapa nytt och jag kommer att få det klart. Det ser jag verkligen fram emot och nu ser jag att det är möjligt. Tågpendling är en utmärkt plats att studera på men även att skriva klart.

Nu kör vi! Nu kör jag eller ja … lokföraren. Skönt med någon annan som kör så att jag kan göra det jag tycker om – skriva skriva skriva!