Tänk så mycket minnen vi samlar på oss under en livstid.
Igår såg jag ett inlägg på Facebook där en person uppmanade sina vänner att skicka blommor nu medan hon levde och inte till begravningen. Nu var det här faktiskt reklam för någon blomsterbutik och inget hon hade kommit på själv men visst kan jag hålla med.
Samma sak är det oftast med de där andra också, det där att berätta vad vi tycker om personen. Tänk om vi kunde få vara med på vår egen begravning och få höra alla de där orden som sägs om oss. För det finns nog inget tillfälle då det kommer fram så mycket minnen om personen som är borta som då. En del minnen vi nästan glömt bort.
Det där är också ett tillfälle då vi anstränger oss lite extra om personen stod oss nära och vi bestämt oss för att hålla tal. Vi sätter oss ner och jobbar med texten, läser och ändrar, tills den känns så perfekt vi kan. Vi till och med läser den högt i en test för att se hur lång tid talet kommer att ta.
Minnen är en källa av material
Minnen är förstås den källa vi har att hämta material ur när vi skriver och i veckans skrivutmaning så ska du få rota i ditt minnesarkiv. Mer än så avslöjar jag inte här utan nu är det dags att ta en titt på filmen och få mer information istället. Lycka till!