Färdig blir jag aldrig. Och då syftar jag framför allt på kunskap i det här fallet och inte mitt skrivande. Fast det har med skrivande att göra förstås.
Det finns alltid något att grotta ner sig i och ta reda på, hur andra har gjort, vad det finns för regler och sen analysera.
Nu var det ett tag sedan som jag gjorde ett arbete med att granska det här med början och slut. Anledningen var helt enkelt för att jag själv hade fastnat i just början. Hur jag än gjorde så blev det ingen början. Slutet däremot har jag haft sen jag började skriva på mitt manus.
När jag ändå var igång så granskade jag även några slut och ställde mig frågan om det egentligen finns ett slut på en bok. Jovisst måste det ta slut någon gång men om en bok slutar med att paret gifter sig så kan det även vara början på en annan historia.
Jag tycker det är en intressant tanke. Kanske kan slutet behöva skrivas om något, men inte alltid. För av de böcker som jag granskade så var det minst en som inte skulle behöva skrivas om utan kunde väl ha varit början
Det jag kom fram var att en början inte behöver skilja sig så mycket från hur ett slut är skrivet för även om du avslöjar mördaren redan där så vill läsaren veta hur mördaren gick tillväga.
Det kom ett mess till mig med en länk till ett roligt inlägg på DN i frågabibliotekarien om det här med slut.
Ni får läsa själva: Romanslut kan få ilskna läsare att hota med mord
Kan vara värt att tänka på när du väl kommer till slutet, det kan få konsekvenser.