”Jag vet inte var du är, har ingen adress, så jag skriver här och hoppas att mina brev når dig.
Vet att jag är ganska dålig på att säga de där kärleksorden, använda orden, så jag lovar att träna varje dag tills du är hos mig.
Du, som är min stora kärlek. Min älskade, min älskling. ”
Så började det
Det var så allt började, med kärleksbreven till honom, som sedan utvecklades till ett skrivprojekt. Aldrig hade jag i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle bli verklighet.
Jag behövde skriva och hade fastnat i den text jag höll på med. Bad om hjälp med läsning och reflektion av en person som valde att tacka nej. Så där stod jag, med en känsla av att mitt skrivande hade havererat. Samtidigt som jag vet hur viktigt det är att skriva något varje dag.
(berättar snart mer …)
Fina ord i kärleksbrevet. Känns äkta.
Mmm … tack, de känns äkta när jag skriver 😉