Jag har varit på skrivkurs en vecka på folkhögskolan i Bollnäs. Inte i första hand för att lära mig skriva, den biten kan jag, utan för att jag är bra på att coacha andra men behöver få inspiration och en kick att komma vidare med mitt eget manus.
Den inspirationen och glädjen fick jag verkligen under den här veckan. Det har varit tufft, det har varit nätter då jag inte kunnat släcka förrän vid midnatt eftersom vi fick läxa. Visserligen skulle vi inte skriva mer än max två sidor men vi skulle ge respons på fem andra så det blir alltså fem gånger två sidor. Och den svåraste uppgiften var sen att skriva en egen ny text som skulle lämnas in dagen efter. Allt som allt skrev vi tre sådana texter under veckan.
Ni kan tänka er själva hur pigg jag var när texten skulle skrivas eftersom jag tog den uppgiften sist. Men det gick! Och jag lärde mig att det faktiskt går att få ur sig något även när tiden är knapp och kroppen är trött. En mycket bra lärdom och viktig för mig som har ett jobb som tar det mesta av mig.
Under dessa dagar har vi även ägnat oss åt små skrivövningar. Framför allt i diktskrivande. Jag är verkligen ingen poesimänniska så ångesten slog väl till ungefär samtidigt som övningen presenterades. Men vi fick lite hjälp på vägen och vips hade vi alla skrivit varsin dikt på tio minuter. Otroligt!
Och jag ska väl erkänna att det var lite kul …
Idag, avslutningsdagen, fick vi skriva den minsta dikten – en Haikudikt. En Haikudikt består av 5 + 7 + 5. Alltså börja med en rad med fem vokaler i orden, fortsätt sedan med en rad med sju vokaler i orden och avsluta med en rad med fem.
Inspirerad av veckan och av den underbara kvällen i min lilla stuga bjuder jag här på en haikudikt.
Dagen har lämnat
Kaprifol i sommarnatt
Känner du doften?