I skogen mellan träden

För några år sedan lyssnade jag på en författare som pratade om sitt skrivande. Hon berättade om den där skogen som hon passerade med tåget nästan varje dag. Där satt hon och såg ut medan träden svischade förbi utanför fönstret. Det hon såg var bara skog, inget annat. Tills hon en dag stannade upp i tanken och istället började se på träden som stod där på ett annat sätt. Hon insåg att det fanns en hel del där mellan träden. Detaljer som var nog så viktiga för att skapa en skog.

Hon menade att det är samma sak med vårt skrivande, vi måste se och skriva om det som finns mellan träden. Det är det som skapar helheten och gör den intressant. För utan det som finns mellan träden blir det ingen skog. Och det som finns mellan träden är också det som gör skogen vacker, tät eller bara kal.

Jag har ett speciellt förhållande till skogen. Något jag fått med mig sen barndomen och som var en av kriterierna när jag köpte mitt lilla Pepparkakshus. Det var att det skulle vara nära till skogen. Så blev det. Att kliva ut på baksidan och gå rakt fram, över ett hygge och in i en fantastisk kantarellskog med mossa, tallar och ibland även älgar. Det är lyx.

I veckans #100skrivutmaningar har vi kommit till nummer tjugoett och den är filmad i min favoritskog. Den där timmarna bara plötsligt kan försvinna utan att jag märker det. Där finns dofterna, ljuden och där kommer jag på massor av historier att skriva medan jag står böjd över en flod av trattkantareller som ringlar sig fram.

Kolla in veckans film så får du följa med mig dit. Och lycka till med skrivutmaning nr 21!