Tänk så olika vi kan uppfatta saker. Jag har just varit iväg på en jobbresa till Madrid tillsammans med en manlig kollega. Ja egentligen tror jag inte det spelar så stor roll i det här sammanhanget om kollegan var man eller kvinna. Men, än en gång påminns jag om hur olika två personer kan uppfatta saker.
Efter att vi haft vår workshop fanns det utrymme för att utforska staden lite grann. Jag var glad över att få sällskap i detta men insåg väldigt snart hur olika vi var. Det ska sägas att jag vi inte känner varandra sen tidigare så att göra något tillsammans var förstås en utmaning. Med det sagt vill jag ändå säga att det var en trevlig eftermiddag.
Denna vackra stad tog mig väldigt fort med häpnad och hänförelse. Det var något jag inte hade förväntat mig. Sanningen att säga hade jag inte förväntat mig något alls. Så oförberedd som jag var den här gången har jag nog aldrig varit.
Det jag såg var grönskan längs med gatorna, det stora och höga träden som växte mitt i staden, balkongerna som var fyllda av grönskande träd och stora växter. Jag hörde koltrasten som sjöng så högt mitt i stan och som borde bli överröstad av bilarna men som ändå hördes så starkt. Trots att vägarna hade fem och även sex filer så var det en så lugn trafik. Ja det låg ett lugn över hela staden. Så stor stad men ändå så lugn.
Jag såg människor, välklädda, promenera gatan ner. Vespor, vespor, vespor och någon motorcykel som körde mellan bilarna eller parkerade vid gångvägen där jag gick förbi. Många fordon men inget tutande och de grönskande träden dämpade motorljuden.
Doften av våren, värmen, avlopp och människor finns kvar i min kropp. Skratt från butiksbiträdet när jag säger tack på vad jag tycker är perfekt spanska.
Vad mitt sällskap upplevde vet jag inte riktigt men jag tror inte det var riktigt samma sak som mig. Han såg fördelarna med att ha promenerat så långt som ett alternativ till att ha tränat medan jag insöp stadens brus och liv. Han såg fram emot att prova hotellets badkar medan jag längtade dit ut igen och öppnade mitt fönster för att höra stadens sorl så där från trettonde våningen.
En jobbresa är ändå jobb och jag kommer hem med en övertygelse om att jag mycket snart måste dit igen. Vi blev inte klara med varandra, jag och Madrid. Även om min strosande promenad morgonen innan avfärd gav mig så mycket intryck att jag fortfarande ler inombords. Jag blev kär i denna stad, så enkelt är det. En stad där alla pratar spanska och inte förstår vad jag säger utan utmanar mig att använda andra sätt att kommunicera på.
Nästa gång vill jag har tid att njuta och nästa gång kommer nog väldigt snart. Det här är en stad där jag vill sätta mig ner och skriva, på ett kafé, i en park eller med fönstret öppet på trettonde våningen.
Vacker inlägg! jag som ser mig som den absolut största icke-storstadsmänniskan, blev lite intresserad av Madrid. Härligt!
Tack! Ja Madrid förvånade. Jag som aldrig haft en tanke på att åka dit tidigare. Där ser man vad en jobbresa med influensan i bagaget kan ställa till med 😉 En klart glad överraskning
Älskar att gå – för att uppleva miljöer och få motion utan några trista gym – och att insupa atmosfärer och prova badkar 🙂 Så jag förstår både dig och din kollega och även att våren i Madrid säkert är underbar att uppleva. Tur vi fått lite av den varan här också nu!
Och det fantastiska är energin som jag känner att det gav mig. Lite problematiskt dock för jag skulle behöva gäspa så att locket för öronen släpper. Våndan av att åka förkyld med flyg 🙂
Härligt inlägg!
Nu fick du mig att bli sugen på att resa till Madrid och skriva om staden.
kram Kim 🙂
Jag blev verkligen kär i Madrid. Hade aldrig förväntat mig det så det kom som en chock. Samma känsla som jag får för Berlin infann sig och Berlin försöker vi åka till en gång om året. Grönskan och en koltrast mitt i stan som sjunger så högt har jag nog aldrig upplevt i en så stor stad. Förutom när man tar sig till en park förstås. Men det hade jag inte gjort. Här är det som små parker mellan filerna längs vägen. Mitt enda misstag var nog skorna för blåsorna på fötterna är stora 🙂