#blogg52

Så där i sista minuten

Både igår och idag har jag jobbat över. Inte för att jag slarvat på något sätt utan för att mitt jobb helt enkelt är beroende av vad andra tillför och när de levererar till mig. Ofta, väldigt ofta, är det i sista minuten. Den här gången har jag vetat i god tid att det här jobbet skulle komma och då kan man kanske tycka att det inte skulle behövas någon stress.

Men att veta i god tid och att ha en bra plan fungerar inte om materialet jag behöver kommer sent. Det enda jag visste helt säkert var att i morgon är det deadline. Inte så att jag kan göra klart det i morgon utan det måste vara klart idag för pressreleasen är tidsbestämd och då måste allt vara på plats.

Jag tror att det är många som känner igen sig i det här på många arbetsplatser. Samtidigt får det mig att fundera lite på det här med mitt eget skrivande, hur planerar jag det? Är det inte lite så att vi alla till mans gärna är ute i sista minuten även om det gäller något så roligt som vårt eget skrivande. Som om vi skulle prestera bättre med blåslampan i ändan.

Disciplin! Och ordentlig planering är det som gäller och sätt en deadline! Bestäm helt enkelt när du ska vara klar och ge inte efter för alla ursäkter som du hittar på vägen. Ska jag komma framåt med mitt skrivande måste jag avsätta en viss tid varje dag, varje vecka, varje månad för att skriva. Det finns inga genvägar. Ingen annan kommer att skriva åt mig.

IMG_9353Trots allt har jag mitt i detta haft turen att kunna jobba från min lilla stuga en dag. Det är mitt ställe där jag kan andas och hitta kraft, bli inspirerad, förundrad, känna dofter och lyssna på naturen. Även om jag blir sittandes inne och jobbar till klockan 18 som igår.

Jag har tur som har ett jobb där det mesta sker på nätet och med en uppkoppling som funkar kan jag ta någon dag då och då från stugan. För när jag väl lägger ner arbetet kan jag gå ut och bara se mig omkring. På natten är det så mörkt att hela stjärnhimlen syns för det finns inga stadsljus och inga gatulampor.

Alla skulle behöva en liten stuga att komma iväg till ibland och jag är så lycklig som hittat mitt lilla pepparkakshus, granne med skogen och där ån på andra sidan fyller natten med sitt brusande.

 

 

2 kommentarer

  • Eva Ullerud

    Det låter lite grand som att sköta andras bokföring och deklarationer. Kommer ibland inte förrän strax innan det ska vara inne, ibland rentav strax efter. Då svär man lite grand men inser att det kanske är just detta som är en del av värdet med just mig för just den kunden, en större flexibilitet än storföretagen. Och sen tackar man försynen för att internet finns och att momsdeklarationer kan göras nästa dygnet runt 🙂

    • Anna

      Så är det nog, att det finns en anledning till att de återkommer till just dig. Och visst svär man lite för sig själv och förbannar att någon annan gör att jag får stressa. Men när det gäller sitt eget skrivande är det lite svårare … det hjälper liksom inte att skälla på sig själv. Det enda som hjälper är skärpning. Så om jag inte kan skärpa mig själv ska jag nog akta mig för att klaga på andra 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

By continuing to use the site, you agree to the use of cookies. more information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close