Respons, gensvar, genklang, gehör, reaktion, feedback

Responsen, feedbacken, det där så viktiga som vi behöver varje dag, på arbetsplatsen, bland vänner, i vårt skrivande eller i livet överhuvudtaget. Det där som får oss att utvecklas och växa som människor. Det som är lika fint att ge som att få. Det handlar mitt inlägg om idag.

Oftast är vi ganska dåliga på det. Vi måste öva säger vi, gå kurs eller göra en extra ansträngning så att huvudet värker. Ändå är det många gånger så lite som behövs. Så lite som ger så mycket.

Jag läser just nu Stefan Einhorns bok ”Konsten att vara snäll”. Inte helt ny bok för mig men av någon anledning fick jag inte läsa klart den tidigare då jag hade den som pocket. Den försvann och först nu har jag tagit hem den som e-bok. En för övrig mycket trevlig och läsvärd bok. Där citerar han en lärd judisk rabbin som skrivit många böcker. Han sa ”Att skriva en bok är som att skjuta med kpist i mörkret. Man har ingen aning om vem som blir träffad”.

Det är författarens vånda, att kanske inte få veta hur det som skrivits tas emot. I bästa fall får man veta av ett litet antal personer men alla de där andra, de som befinner sig i mörkret, om dessa kan man bara spekulera.

Ofta så hör jag någon ursäkta sig med att de inte hunnit, inte är så bra ”på det där” eller något annat. Men för att ge respons behövs inte någon vetenskaplig utbildning. Ibland kan den bästa responsen bara vara ett konstaterande om att ”det här gillade jag”.

Under kursen i kreativt skrivande fick vi vid ett tillfälle läsa en kortare text högt för en mindre grupp. Det var en helt fantastisk övning. Inte alla ville göra det och valet var frivilligt. Jag valde att läsa och mina öron var på helspänn. Där och då fick jag en fantastisk respons bara genom att höra tystnaden från de som lyssnade, sen fniss och skratt och slutligen när de drog efter andan vid det överraskande slutet.

Förra veckan fick jag ett uppdrag att korrläsa en kommande bok. Inte en skönlitterär bok den här gången utan en träningsbok men även den behövde korrläsas. Nu är jag av en sådan sort att jag inte bara kan korrigera fel i texten utan att också kommentera och komma med förslag på förbättringar. Kanske lite utöver det jag var tillfrågad men samtidigt så är jag mån om att boken får kvalitet och känns tilltalande. Den som hade skrivit kunde sitt ämne men är förstås ingen författare. Då kan det bli lite väl många men, på, ju och liknande. Mina kommentarer handlade även om att fånga läsaren intresse genom att välja de rätta uttrycken och orden.

Jag uppfattade det som att min korrläsning blev uppskattad vilket fick min att må bra och den kick det gav mig att få ge responsen var helt underbart rolig. Som sagt, lika roligt att få ge som att få.

Visserligen är jag utbildad och har under de senaste tre åren ägnat en hel del tid åt att ge respons. Tidvis har det varit tufft, det ska erkännas, men oerhört givande och roligt. Det har utvecklat mig i mitt skrivande och korrläsande och det har utvecklat mina kursare.

Så min uppmaning till er idag är att ge mer respons/feedback. Känns det svårt? Börja med något litet men gör det till en vana varje dag. Och bli inte förvånad om det plötsligt kommer tillbaka, det brukar många gånger vara en av vinsterna med att ge.

Berätta gärna vad du har gett feedback på idag.