#blogg52,  Allmänt

Rensa bland ogräset

Just nu befinner jag mig i stugan i Hälsingland. En plats där kreativiteten flödar för mig. Inte i första hand med skrivande utan med annat skapande. Anledningen till att det inte blir så mycket skrivande är för att jag älskar att vara ute och där ute finns så mycket roligt att göra. Men dåligt samvete hör inte hemma här, jag samlar intryck hela tiden som jag sen sparar och dessa kommer väl till pass när jag sen sitter där och skriver.

På baksidan till stugan fanns tidigare en massa träd, ja egentligen en hel skog, som jag fick hjälp med att ta ner förra året. Det blev helt fantastiskt öppet och fint, men på marken var det väldigt kalt efter granar och tallar som inte släppt fram nåt liv. Dessutom så har man förr i tiden grävt ner en massa sopor där. Man gjorde ju så då.

Det som händer när man gör en sån här förändring i miljön är att det inte bara blir mer öppet där utan det efter ett år börjar dyka upp växter och annat som inte tidigare funnits. Det som nog alltid kommer först är ogräs, sådant som tar sig fram i alla lägen. Hallon är fantastiskt gott och fint men när det börjar växa hallon överallt blir det istället ogräs och det gäller att i tid rensa bort och hålla efter. Samma sak med det där vackra långa gräset. Det blir så mycket till slut att vi knappt kan ta oss fram.

Jag brukar kalla dem ogräsord, de där orden som dyker upp när man minst anar det och sprider sig genom texten. En del kallar det för att vi strösslar med ord, en bra beskrivning det med. Fast strössel kan ibland vara väldigt gott så jag föredrar ogräsordet.

Hur mycket man än tycker sig vara på sin vakt när man skriver så hoppar de in lite här och där utan att vi märker det. Det är först när jag läser igenom texten igen och igen och igen som jag hittar dem. I bästa fall! Ibland kan det behövas att någon annan läser och påpekar.

Jag brukar använda mig av sökfunktionen för att hitta mitt ogräs för oftast så lär man sig sina olater och kan spara en komihåglista på ett bra ställe och börja söka på dessa ord. Ord så som men, ju, nu, kanske, man osv.

Ibland är det ord som i sig är bra men när de används för ofta blir tjatiga. Ibland kan det vara ett uttryck som återkommer gång på gång så som till exempel som om. Eller så kan det vara något karaktären gör.

Någon berättade om att han upptäckte att hans karaktär gick omkring och suckade hela tiden. Det kan visserligen kännas som ett karaktärsdrag men det gäller att se upp för det kan blir tjatigt och skapa en irritation och frustration hos läsaren.

Någon skrev att de där små ogräsorden skapade karaktär till texterna och att det var synd när en redaktör går in och stryker. Jag håller inte med. Om du låter karaktären har en viss jargong och använder dig att små ogräsord i dialogerna är det helt okej. Men i texten handlar det om att skapa kvalitet. Det viktigaste är inte antal sidor och ord en bok innehåller, många gånger kan det man vill säga rymmas på färre sidor men få en bättre kvalitet. Kvalitet blir det när dessa små onödiga ord stryks. Precis som du får mer kvalitet i ditt förhållande om ni låter bli de där onödiga kommentarerna som ändå bara förstör.

Jag korrläste en bok för en tid sedan och där fick jag stryka en hel del ogräs. Förutom småord så var det sådant som till exempel ”jag är nog helt klart en av …” – vadå nog? Antingen är man eller så är man inte.

Nu var inte det här en skönlitterär bok men även i skönlitteraturen behöver man tänka på sådana små detaljer. Skriv inte det är ganska, det blir mycket snyggare om det beskrivs mer exakt. Är det ganska soligt eller är det soligt? Om det inte är strålande solsken är det snyggare med en beskrivning av molnen som täcker solen, vandrar över himlen, bildar små figurer osv. Det ger en säkrare berättelse och ger liv till texten.

  • Så mitt råd är att rensa i ogräsorden.
  • Leta upp dina olater.
  • Hittar du dem inte själv be någon annan läsa och peka ut dem.
  • Använd sökfunktionen och ta bort, omformulera och skapa en bättre kvalitet på dina texter.

4 kommentarer

  • John Nixon

    Ett tag sedan redigerade jag en text ått en annan författare, och hans karaktär höll på att nysa hela tiden. Han hade inte en förkylning och nysningar ledde inte fram till någonting. Det var en karaktärsdrag, sa författaren. Han (författaren) hade lagt märke till att folk nyser utan anledning och att berättelserna aldrig nämna det, så han tyckte det var ett bra drag att ge sin karaktär. Sen hittade jag en andra karaktär i samma text som gick omkring och gäspade hela tiden. Författaren var mycket nöjd med hans karaktärers karaktärsdrag och kunde inte förstå varför jag hadde invändningar mot dem.

    • Anna

      Ha ha vad roligt! Ja, det gäller att få författaren att förstå att det kan bli väldigt fel om det upprepas för ofta. Nysningar är roliga men inte för mycket, då skulle i alla fall jag bli irriterad och troligtvis lägga ner boken till slut. Det blir lite som en talare som hela tiden säger ”öh” till slut hör man inte budskapet utan bara alla dessa öh (eller så säger de ”och”). Jag har suttit på en föreläsning med en otroligt intressant föreläsare och räknat alla hans öh. Vad han sa kommer jag inte ihåg …

    • Anna

      Ja det där är ett lurigt uttryck det med. Eller som jag har börjat göra på senaste tiden – börjar alla meningar med ja, …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

By continuing to use the site, you agree to the use of cookies. more information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close