Rensa bland ogräset

Just nu befinner jag mig i stugan i Hälsingland. En plats där kreativiteten flödar för mig. Inte i första hand med skrivande utan med annat skapande. Anledningen till att det inte blir så mycket skrivande är för att jag älskar att vara ute och där ute finns så mycket roligt att göra. Men dåligt samvete hör inte hemma här, jag samlar intryck hela tiden som jag sen sparar och dessa kommer väl till pass när jag sen sitter där och skriver.

På baksidan till stugan fanns tidigare en massa träd, ja egentligen en hel skog, som jag fick hjälp med att ta ner förra året. Det blev helt fantastiskt öppet och fint, men på marken var det väldigt kalt efter granar och tallar som inte släppt fram nåt liv. Dessutom så har man förr i tiden grävt ner en massa sopor där. Man gjorde ju så då.

Det som händer när man gör en sån här förändring i miljön är att det inte bara blir mer öppet där utan det efter ett år börjar dyka upp växter och annat som inte tidigare funnits. Det som nog alltid kommer först är ogräs, sådant som tar sig fram i alla lägen. Hallon är fantastiskt gott och fint men när det börjar växa hallon överallt blir det istället ogräs och det gäller att i tid rensa bort och hålla efter. Samma sak med det där vackra långa gräset. Det blir så mycket till slut att vi knappt kan ta oss fram.

Jag brukar kalla dem ogräsord, de där orden som dyker upp när man minst anar det och sprider sig genom texten. En del kallar det för att vi strösslar med ord, en bra beskrivning det med. Fast strössel kan ibland vara väldigt gott så jag föredrar ogräsordet.

Hur mycket man än tycker sig vara på sin vakt när man skriver så hoppar de in lite här och där utan att vi märker det. Det är först när jag läser igenom texten igen och igen och igen som jag hittar dem. I bästa fall! Ibland kan det behövas att någon annan läser och påpekar.

Jag brukar använda mig av sökfunktionen för att hitta mitt ogräs för oftast så lär man sig sina olater och kan spara en komihåglista på ett bra ställe och börja söka på dessa ord. Ord så som men, ju, nu, kanske, man osv.

Ibland är det ord som i sig är bra men när de används för ofta blir tjatiga. Ibland kan det vara ett uttryck som återkommer gång på gång så som till exempel som om. Eller så kan det vara något karaktären gör.

Någon berättade om att han upptäckte att hans karaktär gick omkring och suckade hela tiden. Det kan visserligen kännas som ett karaktärsdrag men det gäller att se upp för det kan blir tjatigt och skapa en irritation och frustration hos läsaren.

Någon skrev att de där små ogräsorden skapade karaktär till texterna och att det var synd när en redaktör går in och stryker. Jag håller inte med. Om du låter karaktären har en viss jargong och använder dig att små ogräsord i dialogerna är det helt okej. Men i texten handlar det om att skapa kvalitet. Det viktigaste är inte antal sidor och ord en bok innehåller, många gånger kan det man vill säga rymmas på färre sidor men få en bättre kvalitet. Kvalitet blir det när dessa små onödiga ord stryks. Precis som du får mer kvalitet i ditt förhållande om ni låter bli de där onödiga kommentarerna som ändå bara förstör.

Jag korrläste en bok för en tid sedan och där fick jag stryka en hel del ogräs. Förutom småord så var det sådant som till exempel ”jag är nog helt klart en av …” – vadå nog? Antingen är man eller så är man inte.

Nu var inte det här en skönlitterär bok men även i skönlitteraturen behöver man tänka på sådana små detaljer. Skriv inte det är ganska, det blir mycket snyggare om det beskrivs mer exakt. Är det ganska soligt eller är det soligt? Om det inte är strålande solsken är det snyggare med en beskrivning av molnen som täcker solen, vandrar över himlen, bildar små figurer osv. Det ger en säkrare berättelse och ger liv till texten.

• Så mitt råd är att rensa i ogräsorden.
• Leta upp dina olater.
• Hittar du dem inte själv be någon annan läsa och peka ut dem.
• Använd sökfunktionen och ta bort, omformulera och skapa en bättre kvalitet på dina texter.