När karaktärerna kräver åtgärder jag inte väntat

Igår satte jag som sagt igång att skriva den där novellen som legat och väntat. Av någon anledning gick det trögt. Varför förstår jag egentligen inte riktigt för jag har det mesta av texten klar i mitt huvud.

Jag borde alltså bara skriva på, rakt av och rakt ut, utan krusiduller och rättelser.

Korrigeringar kan man göra sedan. Ändå, kommer jag på mig själv med att tänka, skriva, backa, ändra, skriva. Peta i småsaker och ägna mig åt sådant jag inte skulle.

Det blev i alla fall en hel del text och jag drabbades plötsligt av en ofantlig trötthet. Paniktrött brukar sambon kalla det och just så var det. Om det var brist på kaffe eller en effekt av att jag av någon dum anledning mufflat i mig en massa choklad (sånt kan hända när jag är stressad eller liknande) eller effekten av skrivandet vet jag inte men det var som om någon slagit en klubba i skallen på mig.

Vila! Stänga ner datorn och sätta på kaffe.

Lägga sig på soffan eller sätta sig i hängstolen och bara glo utan ordning. Så fick det bli och så blev det. Inget mer skrivande.

Inga större problem med det förutom när jag skulle lägga mig på kvällen och jag insåg att jag hade lämnat min huvudkaraktär i ett upprört tillstånd och att hon satt nu i en bil på en parkering vid hamnen. Så kunde jag inte lämna henne. Det skulle garanterat göra mig sömnlös. Min karaktär krävde helt enkelt att jag åtgärdade det här, nu! Upp med datorn, fram med dokumentet, låt henne ta ett djupt andetag och samla sig innan hon startar bilen.

När jag väl sett till att hon kommit ordentligt hem kunde jag stänga av och lägga mig. Trots allt i bra tid. Värre blir det idag för just nu slog klockan 00:00 och ännu en gång har hon försatt sig i en situation som kan behöva lösas på ett eller annat sätt. Utan krusiduller var det – skriv på och låt dig inte störas av detaljer som du kan korrigera senare.

Sov ni så skriver jag 🙂