Alla är vi olika. En del vill ha mycket ljud omkring sig en del mindre. Jag skriver bäst när det inte är helt tyst. Samtidigt får det inte vara ljud som stör för mycket så som prat. Att sitta ute och bli underhållen av fågelkvitter är underbart men får mig gärna att släppa fokus från bokstäverna i min strävan efter att hitta den lilla gynnaren i något träd. Det behövs inte alltid så mycket för att rubba mig från disciplinen. I alla fall under uppstarten av min skrivardag.
Ljud för att avskärma sig från andra
Som jag nämnt tidigare så sitter jag gärna på tåg och skriver. Men det förutsätter att det inte är fullt med passagerare, att det inte sitter ett gäng ungdomar eller ett tjejgäng och pratar högt. För att inte tala om det där små tanter med sina termosar, smörgåspaket och kakburkar som är på utflykt och har ”sååååå trevligt”. Det kan rubba vilken skrivare som helst att lyssna på deras samtal istället för att hålla sig till datorn. Då får jag svårt att koncentrerar mig och tar ofta upp mina hörlurar för att låta mobilen distrahera mig. Om jag nu har musik inlagd där. Det har jag inte alltid. Vid ett tillfälle var det enda jag hittade tre olika fåglars läte som jag hade hämtat hem när jag var vid stugan av nyfikenhet för att identifiera de som besökte mig där. I lurarna hörde jag storlom bland annat. Den hade nog passat bättre till en helt annan text än den jag jobbade med vid det här tillfället.
Radions prat och tjat
Jag har nästan alltid radion påslagen hemma och precis som många andra skriver jag gärna till musik. Men det är inte fullt så enkelt att bara sätta på en radio för precis som jag behöver läsa böcker som inspirerar mitt skrivande och sätter mig i rätt stämning så behöver jag även hitta den rätta musiken. Och beroende på vad man skriver så är det nog sällan som radions utbud passar.
Problemet med radio är kanaler med reklam och alldeles för mycket prat som lätt kan bli ett störande moment. Glöm kanaler om NRJ, Rix, P3 eller P4 och förstås alla de andra musikkanalerna. De funkar inte för mig. Jag blir stressad, störd, irriterad eller kan inte låta bli att lyssna mer på deras samtal än mina karaktärers. Även om kanaler som NRJ kan göra mig på bra humör så kommer reklamen in alldeles för ofta och det skapar frustration. Och sen är musiken alldeles för ny, för glad och för sprallig för min text så, nej, det får bli något annat.
Klassisk musik
Någon skrev om P2 som gärna spelar klassisk musik och jag slog genast om till den. Det gick bra ett tag. Det vill säga under tiden som stycket spelades, sen kom pratet även där och alldeles för mycket.
Till saken hör också att klassisk musik för mig är inte helt okomplicerat. Jag är uppvuxen i konserthuset och på operan och med det följer en hel del känslor och minnen som inte alltid är så gynnsamma. Att vid sex års ålder förväntas sitta still under en hel konsert kan bland annat ge sådana följder. Ett komplicerat förhållande till denna fader som släpade med oss är ett annat bekymmer. Det fanns en tid då jag inte kunde lyssna på klassisk musik över huvud taget utan att bli stressad och rastlös. Sådan musik som får andra att luta sig tillbaka och njutande drömma sig bort.
Nu har jag blivit äldre och med åldern kommer en viss mognad vilket innebär att jag idag njuter mer av den klassiska musiken än tidigare. Men, mitt problem är fortfarande vem eller vilka jag ska lyssna på. Så jag sökte på Spotify och upptäckte där en hel del musiklistor skapade av skrivande människor. Där testade jag av den ena efter den andra. Ingen föll mig riktigt i smaken. Och till saken hör även att jag inte betalar för Spotify vilket naturligtvis betyder – just det – reklam!
Det här har pågått under en längre tid. Ja jag tror nog i princip sen jag började kursen i Kreativt skrivande för en si så där … tre år sedan. Någonstans på vägen finner man sig, vänjer sig och låter saker vara som de är – ibland bättre, ibland sämre.
Men så plötsligt en dag hände det. Jag har en del korrespondens som kommer att ligga som grund för mitt nästa skrivprojekt. Även om det är ett kommande skrivprojekt så börjar jag redan nu samla ihop, kolla av lite smått och så vidare. I ett av dessa brev, daterat på den tid då ett frö började gro, det frö som skulle utvecklas och bli en liten person, det som skulle bli jag. I detta brev stötte jag på namnet Sjostakovitj (stavas även Shostakovich). Nyfiken som jag är googlade jag och fick då upp hans 8:e symfoni. Jag föll direkt! Det här är min musik, ett stycke som till namnet känns obekant men när jag hör den känner jag igen mig.
Shostakovich Symphony No. 8
Denna symfoni är fantastisk och upplagt just så som mitt manus. Den börjar med ett lugn, presentation av karaktärerna, sedan intrigen, konflikten och slutligen avslutningen. Nu har jag denna symfoni på min iPad, i min mobil och på min dator och den passar mig utmärkt att skriva till. Den har allt jag kan önska.
Hur du ska hitta musik som passar just dig och just ditt manus kan jag inte berätta, du måste hitta det själv. Som Lena Andersson citerade när jag lyssnade på henne i torsdag ”När man minst anar det, så händer det.”
https://www.youtube.com/watch?v=nlmTjp7WEUw
You have found the soundtrack of your life – or at least the soundtrack of your current manuscript. Congratulations!
Svårt det där med ”rätt” musik. Skriver jag på tåget är jag mån om att ha något i lurarna som A) inte stör mina tankar och B) hejdar mig från att strypa mina högljudda medpassagerare. Då kan det ofta vara arga gitarrer och snabba trummor.
Andra gånger är det bäst med lite äldre melodisk jazz, allt från storband till mindre konstellationer (Wes Montgomery är en favorit).
Men det jag skriver och tänker bäst till är av någon anledning Bachs Goldbergvariationer, helst med Glenn Gould… 🙂
Musik är en gåta. Och en gåva