Mitt möte med musik

Musik fanns tidigt med i min barndom

Den fanns med på många olika sätt förstås som för så många andra. Med en pappa som hade musik som en del av sitt yrkesliv så fick jag kanske lite mer av den varan än andra klasskamrater. Han var inte musiker men skrev om klassisk musik och opera. Vid något tillfälle hittade jag ett visitkort som låg på hans skrivbord och kände att jag äntligen kunde berätta vad han arbetade med, det var nämligen lite svårt att förklara (jag visste helt enkelt inte). På kortet stod det ”Musikskriftställare”.

Nu ska det väl erkännas att jag inte hade en aning om vad en musikskriftställare var för något, och nog fortfarande inte riktigt vet, men det fick tyst på klasskamraterna. Min pappa var ju av den generationen som växt upp med titlar och visste hur viktiga dessa var. Googlar du på ordet får du upp en hel del personer som haft denna titel men någon närmare förklaring till vad sjutton det är får du inte. Å andra sidan så spelar det inte så stor roll. Han var journalist och författare med fokus på klassisk musik, enkelt förklarat.

Mitt musikaliska arv

Min mamma var också musikalisk av sig och jag har alltid varit så avundsjuk på att hon kunde spela piano och gitarr på gehör. Sådant hade jag gärna ärvt men mina tappra försök med blockflöjt och sen fyra år med fiol gav inte riktigt det resultatet som jag hade förväntat mig. Jag kan inte spela något av dessa instrument idag och min starkaste minne av fiolen är väl min styvfars uttalande om att det lät som grisar i sjönöd. Första halvåret var kanske roligt men de följande åren hatade jag instrumentet och gick bara på lektionerna för att jag tvingades. Min stackars lärare genomled lektionen och tyckte det var tråkigt att jag inte uppskattade vår stund tillsammans. Han menade att jag verkligen var musikalisk och var nog den enda av hans elever som hörde när jag spelade fel. Men vad hjälpte det när jag inte var intresserad.

Kanske inte riktigt som alla andra …

Jag har många minnen där musik är involverat. Ett av de roligare var när jag bjöd hela min klass på födelsedagskalas på Storan, Operan i Göteborg. Längst upp på Operan fanns det platser som bara kostade 1 kr styck och där satt vi, hela klassen. I pausen bjöd mamma oss på festis och Mariekex. För mina klasskompisar var det en annorlunda upplevelse förstås men för mig var det inget nytt. Jag kan avslöja att jag var den enda som hade långklänning på mig för så hade jag lärt mig, att när man går på operan så klär man sig fint. Skulle tro att jag var den enda av mina klasskompisar som hade långklänning i och för sig. Ålder? Tja kan jag ha fyllt tio kanske.

I veckans skrivutmaning ska du få ett tema och jag tror att du kanske redan gissat dig till vilket. Kolla in filmen så får du veta mer. Lycka till!