#blogg52,  Allmänt

Men vem har tid, egentligen?

”Undra på att du är sen. Den här klockan går nämligen exakt två dagar efter” – Alice i underlandet

Visst är det väl lite så det känns många gånger – att jag inte har tid, har inte hunnit, är försenad helt enkelt.

Om det är något jag hör många gånger så är det klagomål på tiden. ”Jag har inte tid att skriva”, ”om jag hade tid så skulle jag …”, ”sen, när jag har tid så ska jag …”. Men den där tiden, när kommer den egentligen? Vi jobbar heltid, har småbarn, har en trädgård, en bil, sommarstuga, semester, en hobby … Det är så mycket som kommer i vägen och som hindrar oss. Så mycket ursäkter för att inte göra det där som man drömt om och säger att man så gärna vill göra. Så som att skriva den där boken.

När ska jag hitta tiden?

Förra våren var jag på skrivmingel arrangerat av Ann Ljungberg i Stockholm. Hon sa en sak som jag tog till mig – att de som oftast lyckas bli klara med sina manus är ofta de som har dåligt med tid. För de måste ha disciplin i sitt skrivande, de måste ta tillvara på den där stunden på tåget, bussen, när barnen lagt sig osv. Och framför allt – de vill verkligen förverkliga sina drömmar att skriva. De har ett driv. Om du inte har det där drivet så kanske du ska sluta drömma om att skriva en bok och ägna dig åt något annat.

Kanske är vi lite så till mans att vi gärna vill ha blåslampan på oss, att vi jobbar som bäst under press. För mig är det mycket så. Jag hittar på ursäkter och skjuter uppgifter framför mig fastän jag mycket väl vet vad konsekvenserna blir. Sen sitter jag där i sista minuten och svettas. Som tur är så gäller det inte för allt i mitt liv men väldigt ofta när det är sådant jag verkligen vill göra för min egen skull. Konstigt det där. Om jag har ledig tid för att skriva måste jag verkligen anstränga mig och se till att jag sätter mig ner och gör det. Ja, jag måste ha ännu mer disciplin än när jag har en arbetsplats att gå till för att prestera.

En äldre vän sa till mig vid ett tillfälle då jag skulle skriva en C-uppsats och beklagade mig över inspiration som inte infann sig – ”sätt dig ner och skriv för inspirationen är inte något som man kan vänta på, den kommer inte av sig själv.” Hon hade så rätt. För just så är det, vare sig det gäller en uppsats eller någon annan form av text. Inspiration är inget som kommer flygande genom luften och landar just hemma hos mig (eller dig). Inspirationen kommer när jag sätter mig och skriver. Den kommer när jag tar mig tid.

Hur mycket tid behöver jag för mitt skrivande?

Glöm det där med drömmar om att skriva hela dagen, varje dag. Det är inte många som orkar det. En del författare sitter två timmar om dagen, någon annan längre, någon lite kortare. Det går att skriva en bok även om det inte finns mer än en timme eller så varje dag, det tar bara lite längre tid. Jamen låt det göra det då. För den tiden jag inte skriver finns ändå mitt skrivande med mig, hela tiden. Sluta tro att du måste vara ledig för att kunna skriva.

Skrivprocessen kommer jag aldrig ifrån. Tiden då jag inte bokstavligen sitter ner och skriver är också en viktig del i mitt skrivande. Många gånger tänker jag ut historien, upprepar den i mina tankar och omarbetar den. Som om jag skrev i en anteckningsbok. Sen när jag väl sätter mig vid datorn har min text redan kommit en bit på väg. Det är så lätt att glömma bort att mycket av vår tid för skrivandet kan vi lägga på promenaden, i kön på affären, vid busshållplatsen eller liknande. För att inte tala om all den inspiration jag kan få genom att lyssna och studera andra runt omkring mig.

Alla som vill kan skriva, det gäller bara att bestämma sig. Tid finns det alltid, om än så lite. Finns bara din önskan och ditt driv kommer du prestera, i den takt som du kan och som passar dig. Ta tillvara på det.

Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar – Alice i Underlandet

 

10 kommentarer

    • Anna

      Menar du funktionen som gör att du kan följa ett inlägg? Den heter Comment notifier och är sökbar på tillägg. Det finns ett färdigt meddelande som skickas ut som man lämpligtvis ändrar till ett personligt. Sen sköter det sig alldeles själv 🙂

  • Margareta

    Det där med tiden, tidstjuven som jag upplevt finns runt mig hela tiden är ju ingen annan än mig själv. Nu har jag inga drömmar om en bok men gillar att skriva och ska hålla lite småsaker igång på min fritid som gör att jag hela tiden känner att jag inte hinner och alltid förvånas att alla andra gör det, de har ju också bara 24 timmar varje dygn.

    För mig är det samma med arbetet, sätter jag inte igång tidigt på morgonen då blir det svårt att komma igång den dagen. När jag är på ett externt uppdrag, inga problem. Är det månntro latmasken som tar över, tror det.

    Ni skriver så bra och härligt här och det kan jag verkligen avundas, varför kommer inte de orden till mig?

    Ha en fin vecka. Nu ser jag fram mot nästa inlägg.

  • Carl Stridsberg

    Jag har inte heller tid. Är också en skrivare. Fast skriver inte på en bok utan är redaktionellt ansvarig för att hålla liv i tre (snart fyra) sajter och två bloggar. Där till två Twittersidor och en radda Facebooksidor. Har också ett antal sidor på G+..

    Fattar inte egentligen hur jag hittar tid till dem alla då jag också ska sköta våra höns, odla grönkål, så sommarblommor, ta hand om tre katter, städa hus, tvätta, laga mat, diska och ta hand om fjorton ungar!

    OK, nej, det sistnämnda var en liten lögn! 😉
    Som tur är är våra två ungar utflugna. För jag hade inte haft tid med dem! Stackars barn.

    Dessutom är jag ju sjuk, stackars karl. Med två diskbråck i nacken, förträngning av ryggmärgen och en tumör innanför tionde kotan, borde jag inte sitta vid en dator överhuvudtaget. Men en man måste ju göra vad en man måste göra och med lite morfin i kroppen går allt!

    Ha en bra dag och stressa inte! 😉

    Favoritcitat
    Uppskatta de små sakerna. En dag kommer du kanske att se tillbaka och inse att det var de stora sakerna. ~ Robert Brault

  • John Nixon

    Bra och roligt artikel! Och sant. Har precis läst ut en bok på svenska av en författare som beskriver en urusel arbetssituation, men han hittade 20 minuter varje morgon att skriver i – och se, en bok kom ur det.

  • Susan Casserfelt

    Jag brukar tänka att inspiration är gnistan som tänder elden, men det räcker inte för att hålla elden vid liv. Det är då den här lätt träliga tiden infinner sig, man lägger vedklabbe på vedklabbe. Helst på elden då och inte bara på hög …

    Susan 😉

    • Anna

      Eller hur! Den där högen blir så tung att flytta på sen och ligger bara i vägen.

      Om målet är att finna målet, kanske målet ska vara att ta itu med gnistan och se till att det börjar brinna. Tänk vad varmt och skönt det kommer att bli då. För att inte tala om mysfaktorn, den ro man får i kroppen och njutningen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

By continuing to use the site, you agree to the use of cookies. more information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close