Som jag berättat tidigare under hösten så har jag korrläst och coachat Ann Olerot i hennes arbete med bok nummer två. Det var aldrig bestämt i förväg men våra vägar korsades när vi båda besökte Författarkliniken som Ann Ljungberg arrangerade i september.
Jag erbjöd mig att korrläsa och varnade samtidigt för att jag är allt annat än snäll i mitt läsande. Med det menar jag förstås inte elak för självklart ska det vara konstruktiv kritik och av en sådan sort som för henne framåt i sitt skrivande.
Vi skildes åt, hon åkte till Falköping och jag till Gävle. I min väska låg hennes första bok ”Grannflickan”.
Jag förstod ganska snart att vi skulle ha ett tufft arbete framför oss. Det kan jag avslöja nu och jag vet att Ann förstår vad jag talar om. Ärlighet har hela tiden funnits med i vårt samarbete.
Så började texterna komma in till mig och jag försökte hitta tid att gå igenom dem. Ganska snart insåg Ann att hon aldrig skulle få uppleva att en text kom tillbaka utan kommentarer i höger kant. För det finns ingen text som inte kan bli bättre och det finns alltid saker i texten som du som författare måste tänka på och motivera varför du gör på ett visst sätt.
Efterhand såg jag hur texterna som kom in började förändra sig och glädjen jag kände över att se hennes utveckling var den största vinsten för mig.
Som jag skrivit tidigare så är det upp till författaren att avgöra när henne verk är klart. Naturligtvis hade den kunnat få ytterligare några månader på sig, samtidigt så måste man någon gång sätta stopp. Hur den tas emot av läsarna kommer att visa sig så småningom.
Oavsett hur man gör så är det en lärdom att ta med sig till nästa gång, nästa skrivprojekt.
Att få läsa recensionen från Bokälskaren som varit hennes testläsare gör mig så oerhört stolt då det framgår att hon verkligen har utvecklat sitt skrivande till denna bok. På flera sätt. Det var en underbar bekräftelse även på mitt arbete.
Nu hoppas jag på att få vara delaktig i Anns nästa bokprojekt och slipa ännu mer på hennes skrivartalanger.
- Läs gärna vad Skaraborgs allehanda skriver om Ann Olerot