Vad har du i bokhyllan?
När man inte riktigt vet vad man ska skriva eller inte kommer igång är det perfekt att ta en bok, vilken som helst, i bokhyllan och slå upp på måfå. Läs och bli inspirerad. Eller varför inte göra som jag berättar om i veckans skrivutmaning där du får skriva fortsättningen.
En dag sen
Filmen laddade jag upp men sen kom bilen med mitt resesällskap och då fanns det inget annat att göra än att dra iväg. Resan tog betydligt längre tid än tänkt och därför fanns det inte heller någon möjlighet att få ut filmen till dig. Det kan bli så när man reser med småbarn. Men det hindrar inte dig från att ta dig an uppgiften idag eller under veckan.
Du bestämmer
Nästa vecka kommer jag att avslöja vilken bok jag läst ur men just nu är det viktigt att du inte vet utan skriver utifrån det du hör.
Så sätt igång! Här är veckans skrivutmaning.
Här är min forts. På din berättelse om Arne Johansson avsnitt 67.
Tack för alla roliga uppslag.
Vänligen Urban.
Ångesten gav frossa och fick honom att krypa längre under täcket. Snart skulle en marschkänga klyva tystnaden i rummet och ljuset från lysrören i taket skulle avslöja hans bleka bakrus. Men det brydde Arne Johansson mycket lite eller uppriktigt så brydde det Arne Johansson inget. Det var skulden att ha klivit på, in i en annan mans kvinna som gjorde Arne Johansson förlamad.
Hon hade rosade kinder och en byst som mätte sig långt över bardisken där hon serverade oss mannar. Hela tredje kompaniet ville ha henne och han var den mest otippade att få följa med över älven. Arne Johansson var van att bli mobbad för sin grova stil sitt kraftigt markerade hakparti och sitt namn. Ingen hette Arne som var född i hans årskull och det var ett namn som gav en tönt ett ansikte. Men ändå var det han som fick ligga. Det hade varit en fjäder i både hatten och byxan då det gick armkrok från mässen. Hon hade fnittrat lyckligt då det kramats nära på hennes farstutrappa och hon hade viskat längtansfullt att det minsann inte bara var hakan som växte kraftig. De orden hade svindlat och fått Arne Johansson på fall, han hade sedan gungat med i dansen där bysten nära på kvävde honom, men på ett glädjefyllt sätt. Arne dök i och crawlade fyra tag sedan andning vänster. Fyra nya tag till och så andning höger. Så tog Arne Johansson sig igenom och ända in i kaklet. Mannarna hade med illa dold avund ropat över älven att han borde tänka på sin soldatbroder som ensam trånade i annan del av landet. Och där borde han ha vänt, med den informationen borde han backat, det skulle de andra ha gjort. Istället tog han henne igen och igen med utrop i orgasmen.
”Nu är du min”.
”Man kan inte äga en annan och jag är ingen mans kvinna”.
Svarade hon då hon red honom in i solen.
Härligt! Du gjorde en liknande tolkning av den där korta texten som jag gjorde. Betyder det då att texten var förutsägbar? Njae, jag vet inte, måste nog läsa fortsättningen i så fall för att avgöra. Fast egentligen spelar det förstås ingen roll.
Jag gillar verkligen ditt sätt att skriva. Du balanserar mellan det provokativt modiga och det osagda. Du snappade också upp språket som är skrivet lite gammeldags – snyggt! Med en så kort text lyckades du ändå fånga in spänningen och ett överraskningsmoment. Mig kan ingen äga 😉
Tack än en gång för att du delar med dig Urban! Ha det gott/Anna
Tusen tack för alla dina fina skrivutmaningar. Jag följer dig hela tiden och blir inspirerad till mina pågående skrivprojekt. När idéerna tryter kan jag alltid gå tillbaka till dig och få en kick-start! ha det så fint! många kramar Ulrika
Tack goaste Ulrika! Jag börjar redan nu fundera på vad som ska komma sen när de 100 veckorna är över. Vi är ju redan på utmaning 67! Allt gott!