Kvittrar lite om Twitter idag

Jag gick med i Twitter mars 2011 helt enkelt av den anledningen att jag var nyfiken och ville ta reda på vad det var. Lite motvilligt ska ändå sägas för jag tänkte då att det räcker väl med Facebook.

Att skaffa ett konto var ju väldigt enkelt. Det är bara att surfa in på twitter.com och registrera sig.  Jag registrerade mig som @vardagsfundror utan en tanke på vad jag skulle använda det till eller eventuell framtida konsekvens. Naturligtvis skulle detta visa sig senare som en mindre smart och väldigt ogenomtänkt handling. För vem förstår vem vardagsfundror är? Och är det verkligen det varumärke jag vill ha? Njae …

Till att börja med hade jag inte heller mitt namn förstås utan även där stod det Vardagsfundror vilket gjorde att ingen som jag känner hittade mig. Inte heller de som jag ville skulle hitta mig. Men okej, det här var då när jag fortfarande bara skulle kolla in vad det var och inte skrev något själv. Namnet ändrade jag sen ganska fort till Anna Hellqvist förstås.

Det där när man är ny och inte riktigt vet vad man ska göra där, ja då har man inte heller några att följa och då är det relativt tyst i flödet – vääääldigt tyst. Så jag upptäckte ganska så snart sökfunktionen och hittade de första personerna jag ville följa. När jag väl hittat dem var det enklaste sättet att hitta fler om jag gick inte på deras listor över följare och de som de följde. Då det bara att välja bland dem som verkade intressanta. Det går ju alltid att avfölja om det som den personen skriver om inte känns ok.

Väldigt snart upptäckte fördelen med Twitter vs Facebook

På Twitter kan jag själv välja vem jag vill följa och kan alltså följa kändisar, politiker, tidningar, förlag, författare, marknadsförare och ja kleti och pleti utan att be om att få bli vän.

Jag upptäckte också hur mycket information som dök upp och framför allt hur snabbt det dök upp – långt innan det fanns i tidningen på nätet. Inte för att jag är intresserad av politik men den Arabiska våren blev något helt annat än om jag hade sett det på nyheterna.

Nä, det tog inte så lång tid innan jag själv satt där och knåpade ihop tweets på 140 tecken eller mindre.

Längre meddelanden än så går inte. Ja det är inte för inte som det kallas för mikroblogg. Jag gillar det! Det är en utmaning. Lägger du med en länk till en sida räknas den också in och du har ännu färre tecken att röra dig med. Det är då du ska använda dig av sådana hjälpmedel som Bitly.com Om du skaffar ett gratis konto där kan du dessutom läsa av lite statistik för hur många som har klickat på din länk.

Under de här åren som jag har twittrat har jag inte bara fått en väldig massa nyttig information, jag har också lärt känna flera folk som har hjälpt mig, som jag har hjälpt eller som jag bara har ett socialt utbyte av. Jag har till och med blivit kontaktad av Sveriges radio och deltagit i deras program. Nu skulle jag inte vilja vara utan det längre.

Men, eftersom jag inte vill vara känd enbart som vardagsfundror har jag sen i våras även ett konto som @nnahellqvist På det kontot väljer jag att koncentrera mig mer på mitt professionella jag, vilket naturligtvis inte handlar om att inte längre vara personlig. Har du mer än en mejladress är det alltså inga problem att skapa ytterligare ett konto.

Om du har företag och vill stärka ditt varumärke kan det vara en idé att fundera på om du ska twittra som ditt företag, som person eller som både och. Ett bra arbetsverktyg för detta ska du få av mig nästa vecka.

Välkommen in på Twitter och lägg gärna till mig bland dina följare.

Förresten, en sak som är oerhört viktig i sociala medier:

Var personlig men var inte privat!