Förmågan att skriva är inget vi föds med, det är inte genetiskt. Alla har något att berätta men det är inte alla som vill skriva ner det. En del vill bara skriva det för sin egen byrålåda, andra vill dela med sig till världen.
Tro inte att skrivlusten kommer av sig själv från någon mystisk plats i universum. Skrivlusten kommer när du skriver och du måste skriva hela tiden, varje dag, om du vill att resultatet ska bli en bok. Precis som när du bestämt dig för att springa ett maratonlopp så förstår ju vem som helst att den som inte förberett sig med träning innan klarar det betydligt sämre än alla andra. Ja du kanske tar dig till mål men till vilken kostnad och hur bra blir resultatet?
Att skriva en bok är lite som att springa ett maratonlopp. Det tar tid att komma i form och få ett bra resultat. För mig så handlar det framför allt om att jag måste skaffa mig rutiner. Det räcker inte med att bestämma hur länge jag ska skriva varje dag, jag behöver också ett schema där det står när på dagen jag ska skriva.
När jag pendlade mellan Falun och Gävle blev min rutin att skriva på tåget en timme varje morgon och en timme varje eftermiddag. Det var den tid på dagen då jag satt ner och koncentrerade mig på att bara skriva. Visste jag inte vad jag skulle skriva så skrev jag ändå, även om det då mest blev frustrerande ord om att jag inte visste vad jag skulle skriva. När jag väl hade fått ner det på pappret började jag beskriva det jag såg och det som hände runt mig. Det slutade naturligtvis med att jag fick massor av bra material att jobba vidare på.
Nu pendlar jag inte längre och det har gjort mig lite vilse. Jag flyttar runt bland rummen i huset med min dator i handen och försöker hitta ”min arbetsplats” . Jag har nu en favorit och två ”reservplatser”. Influensan fick mig på fall och gjorde visserligen att jag blev sittandes still med min dator på soffan men orken och kreativiteten var ganska låg. Feber kan ha den effekten.
En av mina bröder sa en gång att ”stärkande promenader” var den bästa medicinen mot det mesta. Det låter som en reklam från 30-talet men det ligger väldigt mycket i det. Det inte bara ger krafter, det får igång kreativiteten och det är ett bra sätt att få igång dagen. Så den här veckan har jag börjat en ny rutin. Varje morgon sätter jag på mig mina joggingbyxor, laddar kaffebryggaren och går ut på en promenad i 30 – 40 min. Jag brukar tänka att det är min promenad till jobbet. När jag kommer hem slår jag på kaffet och låter det bli klart medan jag går in i duschen. Sen är jag redo för dagen och för mitt första skrivpass som sträcker sig fram till tolv.
Men precis som med träningen inför maraton så tar det tid innan jag har gjort det här till en riktig rutin där jag inte längre tillåter mig själv att hitta på ursäkter. Ja ni vet, ska bara hänga tvätten, dammsuga, åka till affären, kolla in facebook, twitter … Listan kan göras lång. Rutiner kräver disciplin och att logga ut från det sociala livet ett tag. Tro det eller ej men världen klarar sig faktiskt utan dig några timmar. Och du klarar dig utan världen.
Gör det till en rutin att unna dig själv tid för skrivande.