Jag minns en dag i skolan, högstadiet eller gymnasiet, då vi fick frågan om vi hade någon förebild. Mitt svar kom snabbt – min farmor. Hon var i mina ögon en så fantastisk människa. Aktiv och alltid så snygg.
När man tänker på förebilder så förväntar man sig kanske också att personen efterliknar den där på något sätt. Ja jag har nog alltid önskat att jag var som min farmor men det är jag inte, långt ifrån.
Min farmor lånade ut en bok till mig som blev en annan förebild. En för skrivande skulle man kanske kunna säga. Jag fick låna Stig ”Slas” Claessons bok ”En vandring i solen” med löfte om att en måste lämnas tillbaka. Förresten så är nog det där med böcker i alla fall något jag tagit efter min farmor. Hon hade mycket böcker, gav bort i present och hyllade dem på alla sätt och vis.
Jag älskade Slas från allra första början och läste sen den ena efter den andra av hans böcker. Det är inte många som jag missat tror jag. Hans sätt att skriva är helt underbart. Så enkelt men samtidigt komplicerat på sitt alldeles egna sätt. Och jag tror att något av det som jag tycker om är det där att han beskriver vanliga människor, i vardagen.
En annan favorit är Arto Paasilinna och samma sak gäller där att jag har läst en väldigt stor del av hans böcker. Han har en sån underbar humor och ändå allvar i sina böcker. Även där är det vanliga människor men med en lite tvist och tokigheter som sker. Det går inte att läsa böckerna utan att må bra och få skratta gott.
Och en tredje favorit är Maj-Gull Axelsson. Där jag älskar hennes välskrivna böcker och det där att hon berör mig så med sina texter. En av hennes bästa är förstås ”Aprillhäxan” men det är också den bok som berört mig mest och fått mig ordentligt ur balans. Efter att ha läst den kunde jag inte läsa något annat på flera månader. De dög helt enkelt inte. I min bokhylla finns ett antal ex av henne böcker förstås.
Trots dessa förebilder så skriver jag inte som någon av dem hur gärna jag än skulle vilja. För lite så är det, att jag skulle vilja ha förmågan att efterlikna den ton någon av dessa har. Å andra sidan så är det inte helt lika och kanske är det därför.
Men jag läser dem och jag blir inspirerad, på flera olika sätt. Sen sätter jag min egen ton på mina texter och kanske är det så att jag någon gång får vara någon annans förebild. Vem vet.
När jag jobbade med engelsk distansundervisning för vuxna, hade vi en moment där eleverna skulle beskriver deras rollmodel. Intressant var det att nästan alla svensk valde skriver om berömde människor ur media världen medan nästan alla med utländsk bakgrund (det flesta var araber eller från afrika) vald att skriver om familje medlemmar – oftast sina pappor eller sina mormödrar eller farmödrar. (Jag kommer inte ihåg en enda mamma.)
Min egen mormor var det som introducerade mig till vuxen science fiction. Hon hade flera böcker av John Wyndham på hennes bokhyllorna.
Intressant! Men det är nog den erfarenheten jag har också. Men för mig är det mina närmaste som jag beundrar allra mest. Och min farmor som sagt är en förebild. Alltid så vacker.