Hur reser du helst?

Jag fick frågan igår då jag tagit bilen ner till Oxelösund. En resa på tre timmar enkel väg, på E4:an och via Stockholm. Valet föll på bilen den här gången helt enkelt för att det inte fanns tid att åka på annat sätt. Förutom det att man just nu inte kan lita på tågtrafiken söder om Stockholm.

Mitt svar blev att jag föredrog tåg för då kan jag sitta och jobba. Men på vägen hem började jag fundera. Är verkligen tåg det bästa valet. Eller kanske buss. Jag menar, just av den anledningen att jag kan sitta och jobba. För just nu jobbar jag väldigt mycket och det jag då behöver är snarare tid för mig själv. Tid för att tänka, vara och lyssna på radio som jag aldrig hinner annars. Det hann jag göra i bilen.

Det ska ju erkännas att jag kände en viss frustration och irritation av att sitta fast vid en ratt. Men just den känslan, den frustrationen, är nog snarare ett tecken på att jag mer än någonsin behöver tvingas in i en situation där jag inte kan göra annat.

Och medan jag sitter där och kör kan jag iaktta naturens skiftningar på vägen ner i Sverige. Jag kan studera andra trafikanters uppförande och jag ser älgkalven som förvirrat vänder vid viltstängslet.
Jag ger mig tid att samla på min intryck i lugn och ro.

Det jag lärde mig under min bilfärd igår var att jag måste ta mig tid att stänga av allt en stund och tillåta mig att bara vara. Stänga av mejlen, stänga av chatt, sociala medier, telefonen och ge mig en stund då jag inte gör någonting alls. En bilresa mellan Gävle och Oxelösund ersätter inte något sådant eftersom jag koncentrerade mig på körningen, men den lärde mig något och fick mig att tänka efter.

Ibland är inte tåg eller buss bästa sättet att färdas på. Ibland behöver man tvingas att inte kunna göra något alls (förutom att kanske köra då).