Vilka otroliga dagar vi fick så här när man minst anade det. Från en kall Valborg gick vi till en sommarhelg. Nu är det faktiskt bara maj än så länge så det vore kanske konstigt om det höll i sig och som jag sa till sambon på vägen hem idag så tror jag nog att midsommar kommer att vara kall så som den väldigt ofta är.
Min helg har jag spenderat nere i Småland med att öppna huset som min morfar byggde. Det är något som händer när jag kommer dit. Där finns så mycket som jag upplevt, känslor av alla de slag. Jag skrattade lite för mig själv när vi satt i bilen och jag än en gång berättade för min son om den där raksträckan där vi barn alltid hade tröttnat på att sitta i bilen och mina syskon började kittla mig som satt i mitten. Det slutade på samma sätt varje gång med att jag hängde ut genom fönstret och spydde. Det är lätt hänt när ens styvfar kör rally på grusvägen och doften av varm galonklädsel stiger i takt med kittlandet. Nä vi lärde oss aldrig. Varken vi barn eller de vuxna. Och tydligen har inte jag heller lärt mig att jag än en gång upprepar denna historia för sonen flinade bara och sa ”ja mamma, jag vet, du berättar det varenda gång vi åker här”.
Jamen … alltså, den dagen som han har barn så kommer han att berätta om deras farmor som åkte på den där grusvägen i rallyfart och hennes syskon … Fast då är det nog en betydligt större och bättre asfalterad väg. Minnen och historier är viktiga och jag kommer aldrig att sluta berätta!
Förutom alla historier som jag har att berätta om vägen till det här huset och även sådant som hände i huset så finns det vissa saker man bara gör när man är där. Speciellt när det är så här varmt som det varit.
En av dem är att bada i sjön. Tro nu inte att det är en väldigt varm sjö eller så, nejdå, men bada gör man för det är tradition. Eller väldigt uppfriskande …
Den här gången stod termometern på 11 grader. Förra året stod den på tio så det fanns inga ursäkter för att inte bada i år. Jag gjorde det ju förra året. Min mormor badade alltid och min mamma badade så det är som sagt tradition. Sen att min syster aldrig skulle kunna tänka sig något sådant vid den här tiden på året är väl en annan sak. Hennes dotter däremot skulle inte tveka. Alla kan inte ärva knasiga gener och traditioner.
Min största sorg efter helgen är att jag inte kunde stanna kvar. En sån här helg går alldeles för fort och jag hinner alldeles för lite. När jag kan komma ner igen vet jag inte. Mina möjligheter att planera ens sommaren är begränsade, tyvärr. Och i en av garderoberna ligger det en kartong med korrespondens som jag skulle behöva läsa och skriva ner. Korrespondens från en annan tid och med ett annat språk än det vi använder oss av idag. Brev vars utsida bland annat är adresserade till ”Kandidaten Per-Anders …”.
En tid då titlar hade betydelse och där ordvalen var annorlunda från idag.