Han hade henne i ett hjärngrepp

En resa som slutade med vänskap och en bok

För två år sedan åkte jag till Stockholm för att delta i Författarkliniken, det evenemang som nu heter Skriv2016. Den gången höll vi till på söder i närheten av Hornstull. Det var en mindre lokal och färre antal deltagare.

Jag letade och hittade en plats längs med en rad så där i mitten. Platserna på båda sidorna om mig fylldes så småningom upp och, som alltid när man sitter så där själv och inser att så gör även de andra, så börjar man prata lite smått. Ja ja sitter sällan tyst om jag ska erkänna, vilket inte betyder att jag tränger mig på. Men jag gillar att få dela lite tankar under dagens lopp och så blev det även här.

I stolen på min ena sida sitter en kvinna

Att hon heter Karin Eberhardt Grönvall vet jag förstås inte då utan vi bli Anna och Karin med varandra. Under dessa två dagar avslöjar Karin att hon skriver på ett manus och har skrivit på detta manus i tio år. Tio år är en lång tid, men för den delen behöver det inte innebära att det är bättre kvalitet på texten.

Nyfiken som jag är slutar vår helg med att vi delar våra kontaktuppgifter och att jag ska få läsa manuset bara för att ge ett litet utlåtande om mitt intryck av det hela. Det var första gången jag läste hennes bok. Ett manus med arbetsnamnet Hjärngrepp. En titel som följt med till den tryckta versionen.

Nu sitter jag här och i min hand har jag boken Hjärngrepp igen

Denna gång tryckt och utgiven. Än en gång läser jag texten och än en gång förundras jag över hur välskriven den är. Väl genomarbetad och ja välskriven. Just så som jag vill att en bok ska vara.

En snygg och intelligent man ..

Karin väver in nutiden med små korta tillbakablickar i dåtiden. Hon beskriver på ett kraftfullt sätt hur Kristina träffar den där mannen, han den fantastiske Henrik som säger att han inte älskar henne men tycker om henne väldigt mycket. Det träffar mig rakt in i hjärtat.

Effektfullt gestaltar hon med små snygga detaljer i texten så som den där decemberdagen då snön föll men Måndag eftermiddag var gården blöt och lerig igen. Galonbyxorna slets mycket mer än termobyxorna, men det tycktes inte bekymra barnen. 

Relationen med Henrik är allt annat än frisk och Kristina med sin låga självkänsla kämpar på och låter sig hamna i underläge gång på gång. Henrik är manipulativ och förhållandet destruktivt. Den som lever med en sådan man blir snart svagare och lägger skulden på sig själv, vet inte längre vad som är rätt. Tror att det han säger är det som är rätt. Och han har henne i sitt järngrepp (hjärngrepp).

Jag skulle kanske säga att det är en viktig bok

En sån där bok som behöver skrivas och som behöver läsas. Men det här är inte en bok som enbart handlar om en destruktiv relation att lära av utan också en skönlitterär bok som kan läsas som ett intressant människoöde.

Du hittar Karins Eberhardt Grönvalls bok Hjärngrepp på bokhavet.se (och förstås många andra intressanta böcker). Den är väl värd att läsas!