Det är den där tiden på året nu då det är mörk och mitt i det mörka så kommer den här helgen då det ska sättas ljus på kyrkogården och små monster ringer på dörren. Ibland undrar jag om det här med halloween har kommit bara för att folk vill klä ut sig. För det är ju inte bara barn som klär ut sig.
Själv fick jag äntligen köpa de där vingarna som jag alltid velat ha men inte hittat rätt skäl för ta steget. Men vad gör man väl inte när en vän bjuder in till födelsedagsfest med tema.
Mörker, mystik brukar inte sällan kopplas samman med månen. Just ikväll lyser den ganska skarpt även om det inte är full riktigt än. Mörka kvällar och nätter får gärna lysas upp av en härlig måne. För många kan upplevas som lite skrämmande och för andra inte alls. Jag är nog av den senare sorten, mest facinerad.
Den här veckans skrivutmaning har lite med allt det där – mörker, mystik och måne. Eller ja … förklaringen har du i filmen förstås.
Mörker, mörker, mörker. Det är i advent, i stugorna och de små byarna jag passerar på min färd, glimmar adventsstjärnor i många fönster och ljusslingor dekorerar förstugukvistar och utegranar. Allt andas en stilla frid, en förväntan inför julens barnaglädje och för många det glada kristna budskapet om guds sons ankomst till vår jord.
När jag kom in i den mörka skogen igen, är den halvvägs uppe, ovanför granskogens toppar, den stora orangefärgade månen, den står där som en enorm apelsin. Den sprider inte mycket ljus, men är en trogen följeslagare, uppe på himlaranden, i sällskap med vintergatans alla stjärnebloss, på min färd genom mörka natten.
Hej och tack för ditt bidrag. En text som ger oss en föraning om vintern som är på väg.
Ha det gott!
Hälsar Anna