Gestalta, skriv inte läsaren på näsan!
Show don´t tell!
Ja det är en replik och huvudregel som säger allt när det gäller att gestalta. Ingen läsare blir glad över att du skriver ut precis det som de ska tänka. Läsaren vill känna och upptäcka själv. Därför är det viktigt att du visar istället för att ge information.
Ett knep för att lära sig gestalta är att ställa sig frågan ”Hur visar det sig?”.
Ta till exempel meningen: Han blev ledsen. Kort och informativ men ganska tråkig och ger inte inte läsaren någon speciellt spännande upplevelse av din text. Om du istället tänker att du ska gestalta, alltså visa för läsaren vad som händer i honom, skulle du kunna skriva så här: Axlarna sjönk ner och han såg ner i golvet för att inte visa vätan som växte fram i ögonen.
En annan gång kanske du skriver att ”mannen var otroligt stor och lång”. Men hur stor och hur lång är mannen egentligen? I dina tankar har du förstås klart för dig hur stor han är men din läsare har inte samma erfarenhet som du och ser troligtvis en helt annan bild. Är det så du vill att din läsare ska uppleva din text? Kanske inte. Om du då istället gestaltar och skriver att ”för att komma in i rummet fick han gå på snedden genom dörren och i sista stund böjde han huvudet för att inte slå i karmen”.
Jag tror du förstår vad jag menar.
Men det här med gestaltning är något som kan tas upp gång på gång på gång. Så, i veckans skrivutmaning handlar det om att gestalta, det vill säga visa. Hur du ska gå tillväga ser och hör du i filmen förstås. Meningarna du får av mig i filmen hittar du även här i inlägget, under filmen.
Om du vill får du gärna dela med dig av dina gestaltade meningar här i kommentaren. Det är användbart för både dig, mig och andra som ger sin in i utmaningen. Och framför allt är det spännande att se hur många olika varianter som kan finnas.
Lycka till!
- Kvinnan är stark
- Pojken oroar sig
- Barnet är ledset