Jag är en sådan person som gärna har lite press på mig för att prestera. Tror inte jag är ensam om detta. Hur många är det väl inte som väntar in i det sista för att göra det där som man vet kräver en viss koncentration och tankeverksamhet. Och innan det blir gjort hittar man den ena ursäkten efter den andra, hur lätt som helst.
Är man en skrivande person kan man många gånger vara extra duktig på det där med att hitta ursäkter. Framför allt om arbetsplatsen är hemma. Jag ska bara starta en tvättmaskin/dammsuga/rensa kylskåpet/sätta på kaffe/planera middag eller släppa ut katten. Katten ja, den måste ju släppas in igen. Och ut … och in ännu en gång.
Till slut infaller sig stunden då inga ursäkter längre håller och arbetet måste bli klart. För mig var det att skriva utkastet till en marknadsföringsplan som skulle bli klar den här veckan. Märk väl ett utkast vilket jag naturligtvis borde ha börjat med för längesen.
Då inträffar ett annat syndrom. Det där som ofta händer mig när jag känner mig stressad eller pressad och som absolut inte är bra för hälsan. Jag hittar mig själv ståendes i skafferiet letandes efter något ätbart. Ja vi har ett sånt där skafferi som man kan gå in i.
Det är som om hjärnan skriker efter extra energi och jag kan i princip tänka mig vad som helst, bara det går att tugga på. Pluggtugg kallade min son det för när han pluggade inför en tenta. Men det förstår vem som helst att det här är förödande och gynnar definitivt inte mig och min kropp. Inte på något sätt. Och inte om det inträffar ofta.
När jag sen är klar tänker jag varför gjorde jag inte det här tidigare?
Lustigt nog så är det här något som oftast bara händer när jag ska göra sådana uppgifter som kräver en annan form av engagemang än när jag ska skriva på mitt manus. När jag skriver på mitt manus kan jag tvärtom nästan helt glömma bort att äta medan timmarna rusar fram.
En enkel lösning kanske skulle vara att enbart ägna sig åt att skriva manus, men riktigt så enkelt är det inte. Att göra en marknadsföringsplan eller skriva essäer fyller också sin funktion. Du kan behöva göra upp en plan för ditt manus, ditt skrivande och framtiden som hjälper dig att bli mer strukturerad och hålla dig på rätt väg. Essäer kan vara ett sätt för dig att få ihop till brödfödan. Om du dessutom sätter en deadline på dessa uppgifter ökar du chanserna för att bli klar och komma framåt.
Så, för din hälsas skull, lite tips för att öka dina chanser till ett slutförande av ditt manus:
- Gör upp en plan
- Gör upp ett schema för dagen/veckan
- Inse att du ibland kan behöva skriva sådant som inte är lika roligt som ditt manus
- Börja i tid!
- Släpp ut katten och låt den vara ute (åtminstone tills du tar lunchrast)
- Ha en kanna te, vatten eller termos kaffe bredvid dig och undvik köket
- Stäng av internet! Världen klarar sig utan dig några timmar.
- Ta promenader om du är rastlös. Det gynnar hälsan och gör under för kreativiteten.
Hej Anna,
There’s nothing writers are so good at as procrastination. Just look at Dickens!
http://articulations.thesupercargo.com/2013/11/15/charles-dickens-deals-writers-block/
hehe, det där känner jag igen allt för väl. Speciellt katten som ska ut och in.
När man får mycket runt om kring sig, som jag har nu, känns det skönt med korta texter istället för en hel roman.
🙂