Godkväll!
Ja det är kväll nu när jag skriver det här inlägget och jag skall strax lägga mig i min säng. Ett inlägg som kanske inte i första hand har med skrivande att göra men som ändå till viss del påverkar mitt skrivande. Jag pratar om sömn. Den så otroligt viktiga sömnen som vi alla behöver för att orka, för att bli vackra, långa (ja man krymper om man inte sover) och för att må bra.
Det var i helgen som jag började fundera på det där med sängar, hur viktigt det faktiskt är. Anledningen var förstås för att jag återigen låg i en säng som inte var min. Tro nu inte att jag var på villovägar, nejdå, jag var helt enkelt på resa igen.
Hårda och smala sängar
För två veckor sedan var det Skrivspa i dalarna och sängarna där var väl okej, kanske något hårda. I helgen drog jag iväg på syskonträff som vi har varje höst med respektive och barn och då bodde vi på ett vandrarhem i Ödeshög. Sängen där var väl också okej fast lite smal. Är man van vid en dubbelsäng känns plötsligt en enkel säng väldigt smal och jag ska erkänna att jag vid något tillfälle inte var långt ifrån att ramla ner på golvet.
Jag har rest en hel del och försökt att sova i diverse sängar. Oftast med ganska dåligt resultat i alla fall första natten. Andra natten sover jag av ren utmattning. Önskar att jag var som min mamma som kunde sova på vilken soffa som helst eller dubbelvikt i en långfärdsbuss. Tyvärr så ärvde jag inte den förmågan även om hon nog försökte skola oss barn redan tidigt på landet med sängar som liknade hängmattor eller med hemska tagelmadrasser.
Jag ska erkänna att jag har minne av en helt underbar vistelse på ett vandrarhem. Det var vandrarhemmet i Hedemora för bara ett eller två år sedan. Nyrenoverat och otroligt trevligt. Att vaknar så utvilade som vi gjorde då, det glömmer jag inte i första taget.
Tänk att det alltid är så skönt att komma hem
Det där att komma hem, att kliva innanför sin egen dörr och ha sina egna saker runt sig är så skönt. Men allra skönast är det att få krypa ner i sin egen säng. Och då ska ändå sägas att det här inte är min säng från början utan en jag har flyttat in i. Men jag trivs i den.
Jag trivdes väldigt bra i den sängen jag hade innan också men när jag flyttade så fick jag göra mig av med den. Just nu minns jag inte vart den tog vägen men den fick nog ett bra hem. Den sängen hade jag i några år och den var speciell på så sätt att det var min och ingen annan hade delat den med mig. Jag köpte den efter att min dåvarande sambo och jag separerat. Visserligen hade han lämnat kvar den säng vi haft till mig men det var så mycket känslor involverade att jag helt enkelt var tvungen att göra mig av med den. En mycket värre historia med starka känslor och en säng som åker ut har jag i mitt manus. Till viss del baserad på en verklig händelse, vilket för den delen inte betyder att just jag måste ha varit inblandad själv.
Sängen är viktig i mitt liv och lika viktig är sömnen. Att berätta om sömn är ett kapitel för sig, eller kanske till och med en bok. Den har inte alltid varit god kan jag säga och den är fortfarande lite si och så. Jag vaknar ofta på nätterna men numera stör det mig inte så mycket. Ibland räcker det med att konstatera att jag vaknat för att somna om. Andra gånger räknar jag baklänges från ett hundra. Ett trick jag lärde mig av en vän. Oftast hinner jag som längst till tjugo. Om jag nu inte ligger och funderar på nån text förstås. Då låter jag nattens tystnad vara mitt sällskap när jag arbetar fram och arbetar om något jag ska eller håller på att skriva. Jag jobbar så, att jag repeterar texten för mig själv, omarbetar och börjar om från början gång på gång. Oftast är det bara början jag ”skriver” på detta sätt, resten kommer av sig själv sen när jag sitter vid tangenterna.
Säng säng säng
Säng förresten, kommer du ihåg den där sången med Galenskaparna?