Igår gick jag en promenad mot stationen i Hudiksvall på kvällen
Det var mörkt och jag trippade fram på bitvis isiga vägar översållande av grus. När jag kom fram till en skola stannade jag till. Bakom mig låg en mörk skogsdunge och medan jag stod där tyst och lyssnade hörde jag ljud som om någon snart skulle komma klivandes ut i ljuset. Ingen kom. Det var bara jag som fanns där. Ändå hörde jag så mycket ljud.
Det låter på dagen också
På dagarna när jag tar en promenad händer det att jag passerar det där huset som ligger lite längre ner på gatan. Det med den där häcken som kvittrar. Jag brukar försöka se vad det är som gömmer sig där inne men de är otroligt duktiga på att kamouflera sig, sparvarna. Häromdagen gick jag förbi ett träd som var fullt av tofsvippar, ni vet de där som låter som små bjällror.
Vinter är fortfarande här men något har börjat hända i marken, i luften och i omgivningen. Det är något på väg och det är nu som vi måste ge oss ut och lyssna för att kunna spara och komma ihåg sen, sen när vi behöver det i någon av våra texter.
Använd ditt sinne för att lyssna
Så veckans skrivutmaning uppmanar dig till att gå ut och tjuvlyssna på våren. Berätta gärna vad du upptäckte i kommentaren här nedan. Jag är som du nog vet väldigt nyfiken.