#blogg52,  Allmänt

Den kreativa galenskapens berusade tillstånd

Jag ska inte ta upp ämnet galenskap idag även om det inte ligger allt för långt borta, kreativitet och galenskap alltså. Istället tänkte jag ta upp det här med alkohol och författare.

Förra våren var jag på ett författarmöte och lyssnade på den finska författaren Leena Lehtolainen. Hon sa då något som gjorde mig så glad. Hon sa ”jag är inte någon riktig författare, jag kan inte dricka alkohol om jag ska skriva”. Inte ens ett litet glas vin kunde hon ta. Nu är inte jag nykterist. Det är inte därför jag blev så glad. Men det var så härligt att höra att hon som etablerad författare upplevde samma sak som jag. Jag kan nämligen inte heller skriva när jag tagit ett glas vin. Det blir tomt i skallen eller i ”bästa fall” så kommer några osammanhängande ord ner på pappret. För att skriva måste jag ha full koncentration och det har jag inte ihop med alkohol. Ungefär som när man ska köra bil, det är noll promille som gäller.

Vinskriv

Men visst har väl jag som många andra sett en bild framför mig av en författare som sitter där vid sin skrivmaskin med ett glas vin bredvid sig skapandes det mest fantastiska verk. Är det inte många gånger så en författare framställs i filmer och böcker? Dricker de inte så är det väl självmordsbenägna.

Enligt en svensk studie från Karolinska institutet ska särskilt författere löpa ökad risk för schizofreni och drogberoende. Tydligen så ska man utifrån den här studien inse att myten om galenskap och genialitet är sann. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Det fanns en tid i mitt liv då jag trodde att de bästa böckerna skrevs av deprimerade, djupsinniga människor. Jag ska även erkänna att det var så för mig, att jag skrev bäst när jag var nere. När jag var glad och på bra humör fanns det liksom inga ord att skriva. Men det här var under den tunga tonårstiden så det har väl sin förklaring.

En författare som är ganska känd för sitt supande är ju Hemmingway. Han lär ha sagt Write drunk; edit sober”. Jag kan inte låta bli att undra vad han hade presterat om han varit nykter när han skrev. Men han var i alla fall av den åsikten att man bör vara nykter vid redigeringen då det krävs extra koncentration.

Tack och lov så är det inte så att vi måste droga ner oss för att skriva bra böcker. Jag är övertygad om att det finns många författare idag som skriver och är nyktra, både tungsinta och lättsamma verk. I alla fall just då när de arbetar. Det finns glada, roliga, skojiga böcker där jag har svårt att tro att författaren är självmordsbenägen. Galen kanske, det är en helt annan sak. Och jag tror att man kan vara en riktig författare även om man skriver i nyktert tillstånd.

Jag har inte läst Olivia Laings bok The Trip to Echo Spring: On Writers and Drinking där hon försöker undersöka relationen mellan författare och alkoholen. Men den kan nog vara intressant. Kan man kanske läsa i hängmattan i sommar.

Men vad pratar jag om alkohol för när det finns så mycket annat en författare kan ägna sig åt. Här ett utklipp från studien från Karolinska institutet som får tala för sig själv. ”I studien bekräftas resultatet från tidigare studie, nämligen att viss psykisk sjukdom – bipolär sjukdom – är vanligare i hela gruppen av personer med konstnärliga eller vetenskapliga yrken, som till exempel dansare, forskare, fotografer och författare. Bland författare specifikt finns en ökad förekomst av de flesta psykiatriska sjukdomar: schizofreni, bipolär sjukdom, depression, ångestsyndrom, missbruk. Författare har också en närmare 50 procent ökad risk att begå självmord jämfört befolkningen i stort.”

Hmmm… det där med galenskap får nog bli ett senare inlägg, definitivt. Jag återkommer.

Mer att läsa hittar du bland annat här:

3 kommentarer

  • Mariana

    Inte bara när jag vill skriva utan även så gott som jämt, gillar jag inte att bli berusad. Bör kanske se det som ett gott tecken att inte behöva självmedicinera 😉

    • Anna

      Ja, whisky drack man ju en gång i tiden i medicinskt syfte. Men det var väl mest som en ursäkt då förbudet kom. Munkarna var påhittiga. Min mormor kunde ta lite beska droppar på morgonen, bra för blodet eller var det gallan? Vill man dricka så bör det i så fall vara av rätt anledning och ska inte behöva hittas på diverse ursäkter. Man blir inte mer klok även om många tycker det just då 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

By continuing to use the site, you agree to the use of cookies. more information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close