Nu har jag ett nytt barnboksmanus på gång. Drivkraften till denna är rätt och slätt att Martin Widmark stod mig upp halsen med alla sina Lassemaja-böcker.
Som lärare har jag fått ”utstå” så många recensioner och bokprat genom åren, att mitt tålamod en dag tröt. Vad sjutton gubbar! Jag blev så in i bomben trött på alla tokiga vuxna som gjorde bort sig och stal och skulle bli avslöjade av dessa två barndetektiver. All eloge för konceptet, Martin, du har lyckats med något som är få förunnat. Jag kanske ska tacka dig i stället för att du gav mig anledning att skriva ovan nämnda manus? Nej, jag sparar det tills Stora Bokförlaget har signat mig. Då ska han få ett personligt tack. Jag lovar.
Jag har fler manus i hårddisken, alla med olika drivkrafter som startat min skrivprocess. Jag tänker att det är så för de allra flesta människor som skriver.
Du behöver startgas som driver dig att sätta dig vid datorn och börja. Sedan kan det gå av bara farten om du har tur. Oftast är det mycket som ska till för att slutföra ett manus. Blod, svett och tårar, som hon dansläraren sa i tv-serien Fame på 70-talet. Hua, vad gammal jag känner mig nu. Kanske en framtida drivkraft att skriva något om?
Blev du nyfiken på mig och mina böcker så når du mig här:
- Blogg: Annas Ark – www.annasskrivarblogg.wordpress.com
- Twitter: @nnahelgesson
- Instagram: @_annahelgesson_