Mot målet, del 1: Prioriteringar
Jag tänker väldigt ofta på vad en kvinna som överlevt cancer en gång sa till mig: Jag är inifrånstyrd nu. Med det menade hon att hon kände efter vad hon själv ville, snarare än lyssnade på andras förväntningar och önskemål. Det påminner jag mig själv om hela tiden. Att det här är mitt liv och det ska levas efter mina prioriteringar.
En sådan prioritering jag bestämt mig för är att just nu vill jag satsa på skrivandet. Jag har burit en författardröm sedan jag var liten och knåpade ihop egna små böcker i dubbelvikta A4-ark. Men under årens lopp har den, som så många andra av drömmarna från barnsben, blivit undanskuffad till förmån för något mycket förnuftigare. Det blir ju lätt så när vi blir vuxna. Det är inkomster och utgifter och allvar. Slut på lekandet.
Det är lite tråkigt.
Det där vuxentänket gjorde det inte lättare att säga till chefen att du, jag vill vara tjänstledig, för att skriva böcker. Det hade kanske varit lätt om jag varit etablerad författare. Men det var det inte nu, när skrivandet bara kunde betraktas som en hobby. En hobby som ingen på jobbet ens visste om, dessutom. Får man verkligen låta bli att jobba för att gå en skrivkurs, bara för att man vill? För att det är det man drömmer om?
Jo. Det får man faktiskt. Kan och vill du kliva av från arbetet ett tag, så känn att det är ok. I Sverige har vi en lagstiftning som säger att du får vara tjänstledig för studier. Arbetsgivaren har ingen rätt att ha synpunkter på vad du vill studera.
Men det behöver inte vara så drastiskt. Vill eller kan du inte kliva av från jobbkarusellen, krävs det bara mer uppfinningsrikedom för att få till skrivtiden. Men prioritera då skrivandet framför att se på tv, att sitta vid datorn, att hänga på sociala medier. Kanske kan du till och med prioritera bort lite sömn till förmån för skrivandet.
Jag vet vad jag pratar om, eftersom jag trots småbarn hemma lyckats få ihop två bokmanus genom att prioritera skrivandet framför annat. Då var det hela tiden ett pusslande för att få till skrivtiden.
Men det gick.
Allt handlar om de val du gör. Så steg ett mot författardrömmen lyder så här: Prioritera ditt skrivande.
Det innebär automatiskt att du väljer bort annat. Det går inte att både ha kakan kvar och äta den. Du får själv avgöra vad skrivandet är värt. För mig är det värt att ha en lägre inkomst och det är värt att en del andra fritidsintressen helt får stryka på foten. Det är däremot inte värt att det går ut över familjen.
Ja, så är det verkligen! Och är de inte förstående från början så får man lära dem 😉
Så är det. Man måste prioritera. Det finns inga genvägar. Det som underlättar något är en dos jävla anamma och en förstående omgivning.