Det är så viktigt att berätta våra historier, riktiga och påhittade. Under hela mina barns uppväxt har jag, vi, berättat historier. När vi var ute och gick, åkte bil och vid läggdags. Ibland var det jag som berättade hela historien men ofta så hjälptes vi åt. En vanligt förekommande figur i våra historier var Kanin eller Riddare Richard.
Små barn kan inte skriva eller läsa men att stimulera deras berättarförmåga och fantasi kan vi göra ändå. Läsa böcker är naturligtvis ett bra sätt, speciellt om du själv har svårt att hitta på. Att sedan berätta det som stod i boken fritt i stället för att läsa är en bra början till eget berättande.
I alla tider har det funnits historier som gått från mun till mun.
Min mamma berättade för mig hur det gick till när min morfar friade till mormor. Den historien fick jag berättad för mig samma dag som jag fick morfars guldklocka i konfirmationspresent. Historien om hur han åkte till Amerika och sen kom hem igen. Om hur han stod i valet och kvalet att åka tillbaka eller fria till Ester. Han rådfrågade sin bror som svarade att ”i Amerika har du ju redan varit, så fria du till Ester istället”. Morfar traskade iväg till Ester och sa ”gifter du dig me mig så får du mi klöcka” (han var från Småland). ”Jatack” svarade Ester.
Guldklockan ligger fortfarande i en ask som det står Chicago på och den har jag gett vidare till min dotter med tillhörande historia förstås. Om nu den där historien är sann eller inte har jag inte brytt mig om att ta reda på, min mamma var ganska duktig på att hitta på. Men det spelar ingen roll för historien är fin, rolig och kommer att vandra vidare genom släkten.
Det finns även en annan rolig historia om mannen som råkade hugga av sig lilltån och som fick en liten kista snickrad till den. Den låg sedan ovanpå spisen och väntade på att gubben skulle dö så att hela hans kropp blev begravd samtidigt. Hans fru hade fått stränga order om detta och hot om att han annars skulle ställa till det för henne. Gissa om hon fick panik när hon kom tillbaka från begravningen och såg att den lilla kistan med tån stod kvar i hemmet.
Alla har vi historier att berätta
Och alla kan vi berätta även om det kan behövas en liten push ibland för att få inspiration.
Om du har möjlighet att ta dig till Stockholm den 20 mars är mitt tips att besöka Nordiska museet som då anordnar Stora berättardagen – en dag för inspiration och berättelser med fri entré till museet. På Världsberättardagen arrangerar Sveriges Hembygdsförbund och Nordiska museet en hyllning till muntliga berättelser. Under dagen kan man höra bland andra Maria Lundqvist, Mustafa Can, Fabula Storytelling och Pelle Olsson från vår caféscen.
Överallt i museets stora hall och utställningslokaler berättas det på olika sätt. Lyssna på museets intendenter, Fabula Storytellings egna berättare eller berätta själv på den öppna berättarscenen.
Det finns även möjlighet att delta i workshops men dessa måste du anmäla dig till i förväg.