Kan man skapa ett eget språk i sina texter?
Egna påhittade ord? Förstår den som läser då? Det är en intressant tanke och något som många fantasyböcker använder sig av. Ord som inte finns men som vi som läser ändå accepterar. Efter ett tag så tänker vi nästan inte ens på att det är påhittat. Inte om författaren presenterar det på ett snyggt sätt och låter oss långsamt ta in det nya. Vi som läsare är väldigt toleranta.
Tanken på att kunna visa och berätta något utan att använda vanliga ord, vanligt språk är spännande
Lite enklare är det kanske om vi även kan visualisera det hela så som i filmen med Minions. Dessa underbara små figurer. Jag tror inte många missförstår vad de säger, trots att de inte säger ett enda vettigt ord. De låter och visar istället vad det menar. Så måste även du tänka när du skriver din text – visa, beskriv rörelserna och låt ljudet komma fram i din berättelse.
Din exempel var roligt, och jag tänker också på Pingu eller Fåret Shaun. Men det är så mycket lättare med film att använda sin egen påhittade språk, för det är det visuella som bär betydelsen. När man skriver, och ord är det enda som ska bär betydelsen är det svårt att använda ett på hittat språk. Jag tycker det är störande i fantasi, till exempel, när vardagliga, kanske lokala uttryck är blandad med påhittade eller gamaldags ord och namn: ”Mom, come hither,” crundeled Starfire to Mrs Jones, her klanmor. Däremot, när en författare klara av att bygga ett helt och trovärdig språk som ändå går att läsa och förstår, kan det vara otrolig läsning. En som klarade detta tycker jag är Russell Hoban in Riddley Walker.
Intressant! Pingu och Fåret Shaun är ju också så bra exempel på figurer som uttrycker sig utan språk. När man skriver kan det vara bra att ha det där kroppsspråket i bakhuvudet och försöka uttrycka det med ord istället. Inte lätt alls men väl värt det.
Hej Anna! Jag tycker att det är kul att leka med språket, att hitta på egna former av giltiga ord eller oväntade sammanskrivningar.
Med tanke på trailern – den talar sitt tydliga språk (!) att kroppsspråket är ovärdeligt!
Visst är det så. Men det kräver en del både av författare och läsare. Det är inte bara att sätta sig och hitta på, det behöver eftertanke också.
De här Minions är ju så underbara. Jag bara älskar dem! Får mig att skratta varje gång. Antagligen för att igenkänningsfaktorn är så hög. Ha ha
Jag tror visst de går skapa ett eget språk. De berättelserna är oftast bäst.
Håller med. För där får jag som läsare skälv delta så mycket mer.