Om du har möjligheten att gå och lyssna på en författare – gör det! Det ger så mycket. På många sätt. Dels att få lyssna på hur de beskriver sin bok men också hur de beskriver sitt arbete – skrivprocessen. Håll koll på tidningens ”på gång”-sidor, gå in på biblioteket ibland och se efter om det finns någon information där. Oftast är det just på biblioteket som man arrangerar författarmöten. Det dyker inte upp så förtvivlat ofta så håll ögonen öppna.
Idag lyssnade jag på Leena Lehtolainen, en finsk författare som framför allt skriver kriminalromaner. Hon gav ut sin första bok när hon var 12 år. Nu ger hon ut en bok om året. Men det betyder inte att hon skriver en bok om året. Hon har flera projekt på gång men hon har ett projekt som hon fokuserar på. En bok kan ta flera år att få klar. Med research och skrivande. Samtidigt samlar hon på sig idéer och uppslag som hon kan använda senare. Dessa samlar hon i en ”dagbok”. Hon är nu inne på dagbok nr 82. För man måste samla och spara. Tro inte att du kommer ihåg. Det är upp till dig hur du ska spara, på datorn, på en sticka, i en bok, på lappar, bara du ser till att göra det. Och våga ha flera projekt på gång samtidigt, men se till att ditt fokus ligger på ett.
Det här med att välja namn är ju alltid lite speciellt. Leena berättar om hur hon noggrant valde namnen till sin huvudpersons barn. I det valet var hon ensam och det kändes väldigt speciellt. Med sina egna barn hade hon en man att dela namnbeslutet med. Hennes huvudkaraktär har två katter varav den ena har fått namnet från en älskad katt hon hade som liten men som tragiskt dog. Nu har den kommit tillbaka som en fiktiv karaktär. På en middag mötte hon en man som hon tyckte var så väldigt trevlig. Han fick dela med sig av sitt namn till en av de sympatiska karaktärerna i boken hon arbetade med då. Vid ett annat tillfälle valde hon ett namn som på finska betyder tyst, men hon gav det till en karaktär som inte alls var tyst av sig. Ett mycket medvetet och underfundigt val.
Men hur är det med namnen hon ger sina ”bad guys”? Ja, det är ju alltid lite speciellt. Själv har jag lite problem med mannen i min berättelse som fått sitt namn av en person som jag blev så himla irriterad på. Lite som hämnd. Problemet är att jag plötsligt inser att det finns fler än han som heter så i min omgivning och de andra är alla personer som är mycket trevligare och som inte alls stämmer in på karaktären i mitt bokprojekt. Så nu måste jag bestämma om jag ska behålla namnet eller om jag ska byta. Jag vill ju inte att någon ska ta illa upp.
Leena berättar om en karaktär som hon gav ett släktnamn som ändå är ganska vanligt. Men karaktären var mördare i hennes historia. Boken var klar men hade inte kommit ut än då hon fick ett telefonsamtal från en man med detta efternamn och som var mycket upprörd. Han sa att hon måste ändra på namnet i boken. Men Leena gjorde naturligtvis inte det. Att säga att man vill att någon ska ändra på ett namn är helt okej, men ingen kan kräva att du ska göra det.
När Leena skrev klart boken ”Var är flickorna nu?” som handlar om bland annat en muslimsk flicka blev hon tvungen att skaffa sig hemligt telefonnummer. Inte för hot från muslimer utan för hot hon får från landsmän (finnar) som tycker att hon skriver för sympatiskt om muslimer. Hon pratar om rasism. Säger att hon inte ens tänker leta efter ett bättre ord för detta än rasism. Hon berättar om hur skrämmande det var att hitta det hon hittade när hon gjorde research. Men det är nu hon säger att en författare får inte vara rädd för att skriva det hon skriver. Det måste skrivas.
Själv har jag inga känsliga saker så som rasism eller liknande i mitt bokprojekt. Men det finns ändå känsliga delar som fått mitt att mer än en gång ta ställning till om det ska få vara kvar eller ej. Hur min omgivning kommer att reagera vet jag ingenting om. Det kan bli upprörda känslor. Men det är en del av berättelsen, vissa saker måste berättas och nu är det dags.