Var befinner du dig?
Det händer ibland att livet inte går fullt på så som man önskar. Stunder då man drabbas av sorg till exempel. Jag vet hur det är för jag har varit där, flera gånger. Och varje gång så tänker jag ”inte igen! Jag orkar inte igen”. Om det var så att jag själv kunde välja så vore det väl så mycket enklare, tänker jag. För då skulle jag välja något annat.
Livet lyssnar inte på sådana tankar
Jag tror inte det på det där att livet skapar prövningar för att vi ska lära oss något speciellt. Faktiskt inte. Däremot så tror jag på att vi lär oss av livets prövningar. Ingen är värd att utsättas för det men alla kommer förr eller senare att hamna i situationer de inte vill vara i. Kanske är det så att jag fått en något större del av sådana där situationer än vissa andra, jo jag tror faktiskt det. Men jag tror också att det helt enkelt har att göra med att jag sällan sitter still, sällan tillåter mig att bli sittande utan ständigt suktar efter utveckling och nya utmaningar.
Inte så lätt …
Det är nog inte så lätt att hänga med på mina (upp)tåg alla gånger vilket resulterat i en och annan separation. Förlusten av en människa som stått en nära är inte mindre tung att bära för att den personen fortfarande lever. Skillnaden är väl att man fortfarande kan ställa de där frågorna som man vill ha svar på. Om man får svar är en annan sak.
Att skriva
Just då, när situationen är som mest akut, ser man oftast inga lösningar. Man ser inga vänner, ingen utväg, ingen glädje, bara sorg. Vet du, det är okej att befinna sig i det där tomrummet en stund, för det är där som kreativiteten föds. Tro mig.
Medan man är där, mitt i, och även när man sedan är på väg tror jag att en av de bästa mediciner som finns är att börja skriva. Jag skriver det rådet här för att påminna mig själv när jag behöver det och för att påminna dig som också behöver det.
Flödesskriv helt enkelt, rakt av utan att stanna upp och fundera, utan krav på att vara perfekt. Skriv varje dag vid en och samma tid och låt tankarna hamras ner i den takt som de kommer.
Till och med jag
Tänk att en skrivande människa som jag måste påminna sig själv om att skriva för att bli hel igen. Som om jag inte visste det redan menar jag. Men just då, här och nu, när jag befinner mig i ett tillstånd av sorg behöver jag bli påmind. Påmind om att jag har ett av de bästa verktygen framför mig. Ett som faktiskt är gratis.
”Inte igen! Jag orkar inte igen.” Det låter bekant. (Tyvärr.) Jag hoppas att du kommer att kunna traska vidare genom förtvivlans träsk och skriva dig ur det igen. Bonne chance!
Jodå, jag kommer upp förr eller senare. Ett steg i taget så är elefanten snart uppäten och jag mätt (har fått nog). Då blir det annan diet 😉 Tack för omtanken.
Fint inlägg och kloka tankar. Ta hand om dig och låt även andra göra det (alltså ta hand om dig)
Jo det har du rätt i, jag har en fantastisk familj som tar hand om mig när det är möjligt. Skulle nog inte överleva utan dem.
Som jag kan stämma in i det du skriver!
När jag var som tröttast så fotograferade jag mest men jag började ändå skriva lite dagbok. Jag tror det hjälpte. Att skriva långa mail till nån som läser funkar också bra.
Skrivande är ett flöde av energi. Livgivande. Kanske till och med livsavgörande.
Stor kram! 💖
Kram!
Skrivande är en tröst och en hjälp på så många sätt. Ta hand om dig!
Tack! Det är ju så att om inte jag tar hand om mig så gör ingen annan det heller. Jag gör så gott jag kan 😉
Ett väldigt fint och tänkvärt inlägg.
Tack! Jag hoppas alltid på att även kunna dela med mig till andra. Känner jag på ett sätt är det garanterat fler som känner likadant.