Är det sant att bokhyllan berättar vem du är?

Kan det vara så att bokhyllan berättar vem man är och hur funkar det egentligen när det är fler än en i familjen som samlar på böcker?

Men jag tycker det är en intressant tanke för visst är det väl så att bokhyllan speglar våra intressen och faser vi gått igenom i livet. Jag har till exempel en hel del kurslitteratur kvar som jag inte vill göra mig av med. Däremot så har jag gjort mig av med skilsmässoböckerna *ha ha*. Det är ett för länge sedan passerat kapitel.

Barnboken som jag hade när jag väntade barn fick stå kvar länge.

Inte för att jag behövde dem själv utan för att spara till dottern eftersom det fanns en hel del anteckningar där i från min graviditet. Nu när barnbarnet är på plats har även boken flyttat dit i god tid. Den har varit klart uppskattad.

Sen finns det lite andra barnböcker som också står kvar, alltså sådana som Vilda bebin och Mamma Mu. De väntar på att skrutten ska bli stor nog att orka sitta i knät och lyssna. Vilda bebin började jag läsa för dottern när hon var ett år så snart är vi där.

Det finns också en hel del böcker som jag plockade från min pappas bokhylla när han gick bort.

Vi är fem barn och det fanns gott om böcker att ta hand om för han hade mer eller mindre tapetserat väggarna med bokhyllor. Ja, ärligt talat så har jag ingen aning om vad han hade för tapeter bakom för bokhyllorna gick från golv till tak. Önskar så att jag hade kunnat ta med några av dem för jag älskar bokhyllor.

Fem barn, javisst, men slagsmål blev det inte om böckerna för vi är så väldigt olika och har så olika intressen. Förutom jag och min äldre bror förstås, han är också en älskare av skönlitteratur så det fanns en och annan bok som vi drog i samtidigt. Däremot så var det bara jag som var intresserad av de där pocketböckerna – deckare och thrillers – som jag fyllde en hel flyttkartong med. Lycka kan jag säga! För jag älskar pocket och jag gillar verkligen deckare.

I min hylla finns det även en hel del böcker som inte riktigt platsar där.

Det är sådana som jag fått av barnens farmor och där våra intressen inte helt gått åt samma håll. Men hon var också en bokälskare och hade ofta flera exemplar av samma bok för att kunna ge bort och ja … på den vägen är det.

Vi något tillfälle försökte jag göra ordning i hyllan, ställa dem i bokstavsordning och så. Men det har havererat. Speciellt när jag har en sambo som tycker att vi ska ha olika bokhyllor – en för honom och en för mig (eller flera då). Han älskar att hitta böcker på loppisar och antikvariat och glömmer många gånger bort att han redan har en bok så ja, det finns en del dubbletter där också. Förutom de böcker som han köper fastän jag talar om för honom att vi redan har den. Då svarar han att han vill ha en i sin bokhylla också.

Det låter förstås väldigt knasigt det där som min sambo och jag gör men samtidigt så förstår jag hans oro. Dels den där tråkiga känslan när man lånar ut en älskad bok och inte får tillbaka den men också det där risken som finns att man går skilda vägar och hur gör man då – delar på böckerna?

Har ni hört programmet ”Min bokhylla” som gått på P3?

Med Mark Levengood och Jenny Lindh som hälsar på hos en hemlig gäst. I det första programmet hälsar de på Henrik Schyffert som råkat ut för just det där att han fått dela sin bokhylla i en separation från ett 19 år långt förhållande. Programmet är ca 30 minuter och himla trevlig lyssning.

Min bokhylla – del 1

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/211032?programid=4505