När jag var liten hade min mamma och hennes väninnor diverse intresseklubbar som de samlades i för att fika och umgås. Visserligen gick min mamma på konstfack men jag har inget minne av att hon någonsin satt och virkade, stickade eller broderade. Någon gång satt hon vid symaskinen men det var mer sällan än ett vanligt syndrom där hemma. Så någon syklubb eller handarbetsklubb har jag aldrig sett av.
Däremot så var det några andra intressanta klubbar. Bland annat engelska klubben där de satt och pratade engelska med varandra. Jag vet egentligen inte så mycket mer för jag var inte inbjuden. Det jag fick bidra med var eventuellt en sockerkaka. För detta tjänade jag 5 kr och alla tanternas kacklande beundran över hur duktig jag var. Ett effektivt sätt för dem att bli av med mig.
En sak hade de här klubbarna gemensamt – det verkade så mysigt, roligt, trevligt och framför allt gemenskapen de fick. Det där att samlas under ett gemensamt intresse.
Länge har jag haft önskan om att starta en bokklubb. En där vi läser samma bok och sen träffas för att diskutera, vrida och vända och dela med oss av vår upplevelse. En sådan klubb kräver inte att alla tycker lika, tvärtom, ju fler olikheter desto intressantare diskussion.
Efter att ha yppat min önskan för en väninna som glatt ropade ja till förslaget satte vi så igång med att samla på oss lite intresserade vänner. Ambitionen var förstås hög att komma igång men tiden och allt annat i livet jobbade dock emot oss. Våren tog slut, sommaren drog förbi och till slut stod det dåliga samvete och skrek i mitt öra. Det var nämligen min uppgift att organisera första träffen.
Sagt och gjort, jag tog mig i kragen och gick ut med förslag om träffdag. Att använda sig av doodle.com är nästan ett måste när man är så många som tio personer och för att slippa en massa mejl hit och dit som ska hållas ordning på. När alla fyllt i vilka dagar de kan ser man fort vilken dag som passar bäst.
Fördelen med att vara en grupp på ca tio personer är att vi vet att det alltid kommer vara någon som inte kan komma men med en så pass stor grupp kommer vi ändå alltid vara tillräckligt många. Nu är vi åtta personer men jag tror att det kommer att komma till någon mer så småningom så det löser sig.
Min uppgift var inte bara att få till en dag och plats utan att även välja ut vilken bok som skulle läsas till första tillfället. Tiden var knapp och vi hade ännu inte bestämt vilken typ av böcker som vi kan tänka oss eller vilken prisklass. Jag kan ändå säga att valet var relativt enkelt. Eftersom jag är en skrivande människa själv är jag extra intresserad av debutanter och sådana böcker som inte alla får tag på eller kanske ens hör talas om. Jag ser det lite som min uppgift i den här gruppen att dela med mig av dessa.
Nu hade jag turen att ramla över en bok för några år sedan (2011) och som jag fick förmånen att ladda ner som pdf. Det var en bok av Charlotte Wikhall som heter Nattskuggan i hans ansikte. Vill du läsa den klickar du på hennes namn och skrollar ner på sidan så finns den att läsa gratis online. Det är en bok du sträckläser, en bok som får dig att fnissa, att bli frustrerad över karaktärernas brist på kommunikation och ja, bara gilla.
I en scen möts två kvinnor där den ena ska bjuda på middag men omständigheterna är sådana att hon misslyckas detta. Det slutar med att de båda kvinnorna sitter där vi köksbordet, äter pizza, pratar om livet och dricker Hirkum-Pirkum. Så när vi sitter och diskuterar bokklubbens regler utbrister en av medlemmarna – ”kan vi inte kalla oss för Hirkum-Pirkum?”
Och så föddes så vår bokklubb som denna dag även fick namnet Hirkum-Pirkum inspirerat av Charlotte Wikhall som du även hittar på facebook där vi naturligtvis var tvungna att berätta för henne vad som skett denna kväll. För det är en sak vi ofta glömmer. Vi berättar för varandra vad vi tycker om en bok men vi ger sällan författaren den feedback hen förtjänar.
Jag för min del är nyfiken på fler av hennes böcker.