Alla har vi våra dagar och idag är en sådan dag

Jag önskar att jag var en sådan som kunde sätta mig ner varje dag och bara skriva. Ni vet, en sån där som det bara bubblar text ur. Tyvärr så har jag inte sådana dagar. Inte varje dag i alla fall.

Bäst skrivande blir det när jag först får en idé att börja grunna på och sen tar en promenad på minst 15 minuter. Jag har kommit fram till att det är efter 15 minuter som jag börjar bli varm och som de där första tankarna som är i vägen hunnit passera. Det är då jag börjar bli kreativ och saker faller på plats. Jag gör faktiskt gärna så med alla problem jag har, att jag tar en promenad. För det är ju så med tal och motorik att det har med varandra att göra.

När ett litet barn börjar lära sig saker så som att krypa, gå och tala så görs detta i två olika steg – antingen motoriken först eller talet. De klarar inte av båda sakerna samtidigt. Å andra sidan så går det betydligt fortare när väl det ena är avklarat att få till det andra. Sen följs de där sakerna åt genom livet – motoriken och talet.

Det finns de som förespråkar att man ska ta en promenad istället för att sitta inomhus när det är dags för möte och det tror jag definitivt på. Så länge man inte är för många deltagare. Helst kanske bara två. För det kan vara svårt för alla att hänga med i vad som sägs annars.

Idag är en sån där dag som någon form av skrivkramp lurat i bakgrunden. En sån där dag som jag inte kommer på något alls att plita ner. Det har helt enkelt varit för många störande moment (och tankar). Sådana dagar lägger jag helt enkelt ner prestationsångesten och bestämmer mig för att hellre skriva än bra.

Då sätter jag mig ner och flödesskriver, rakt upp och ner. Om så resultatet blir att jag fyller en halv sida med beklagande över att jag inte har något att skriva om så vet jag att precis som med promenaden, den där där jag behöver 15 minuter för att rensa bort skräpet som ligger i vägen, så kommer det fram text till slut. Text som inte alls behöver vara dålig. Och är den dålig så tillåter jag den att vara det.

Förra året deltog jag i en skrivarkurs som folkhögskolan i Bollnäs hade under en vecka. Det var första veckan på min semester och jag var riktigt slutkörd från jobbet. Kursen var tuff och krävde mycket arbete och jag tror inte att jag la mig en enda dag före midnatt. Min viktigaste lärdom från den kursen var inte skrivandet i sig för det kunde jag redan utan det att jag kan skriva även när jag är trött och inte tycker att det finns någon ork kvar.

Från den kursen har jag flera bra texter som jag kunnat jobba vidare på. Så hur trött du än är, hur lite ork du än tycker dig ha, lyssna inte den där lilla rösten som försöker få dig att skjuta upp saker utan unna dig själv en liten stund för skrivande och tillåt dig att vara nöjd med hur dåligt eller lite det än blir.

Det viktigaste är ATT du skriver och helst varje dag.