#blogg52,  Skrivande

Alla har vi våra dagar och idag är en sådan dag

Jag önskar att jag var en sådan som kunde sätta mig ner varje dag och bara skriva. Ni vet, en sån där som det bara bubblar text ur. Tyvärr så har jag inte sådana dagar. Inte varje dag i alla fall.en dag

Bäst skrivande blir det när jag först får en idé att börja grunna på och sen tar en promenad på minst 15 minuter. Jag har kommit fram till att det är efter 15 minuter som jag börjar bli varm och som de där första tankarna som är i vägen hunnit passera. Det är då jag börjar bli kreativ och saker faller på plats. Jag gör faktiskt gärna så med alla problem jag har, att jag tar en promenad. För det är ju så med tal och motorik att det har med varandra att göra.

När ett litet barn börjar lära sig saker så som att krypa, gå och tala så görs detta i två olika steg – antingen motoriken först eller talet. De klarar inte av båda sakerna samtidigt. Å andra sidan så går det betydligt fortare när väl det ena är avklarat att få till det andra. Sen följs de där sakerna åt genom livet – motoriken och talet.

Det finns de som förespråkar att man ska ta en promenad istället för att sitta inomhus när det är dags för möte och det tror jag definitivt på. Så länge man inte är för många deltagare. Helst kanske bara två. För det kan vara svårt för alla att hänga med i vad som sägs annars.

Idag är en sån där dag som någon form av skrivkramp lurat i bakgrunden. En sån där dag som jag inte kommer på något alls att plita ner. Det har helt enkelt varit för många störande moment (och tankar). Sådana dagar lägger jag helt enkelt ner prestationsångesten och bestämmer mig för att hellre skriva än bra.

Då sätter jag mig ner och flödesskriver, rakt upp och ner. Om så resultatet blir att jag fyller en halv sida med beklagande över att jag inte har något att skriva om så vet jag att precis som med promenaden, den där där jag behöver 15 minuter för att rensa bort skräpet som ligger i vägen, så kommer det fram text till slut. Text som inte alls behöver vara dålig. Och är den dålig så tillåter jag den att vara det.

Förra året deltog jag i en skrivarkurs som folkhögskolan i Bollnäs hade under en vecka. Det var första veckan på min semester och jag var riktigt slutkörd från jobbet. Kursen var tuff och krävde mycket arbete och jag tror inte att jag la mig en enda dag före midnatt. Min viktigaste lärdom från den kursen var inte skrivandet i sig för det kunde jag redan utan det att jag kan skriva även när jag är trött och inte tycker att det finns någon ork kvar.

Från den kursen har jag flera bra texter som jag kunnat jobba vidare på. Så hur trött du än är, hur lite ork du än tycker dig ha, lyssna inte den där lilla rösten som försöker få dig att skjuta upp saker utan unna dig själv en liten stund för skrivande och tillåt dig att vara nöjd med hur dåligt eller lite det än blir.

Det viktigaste är ATT du skriver och helst varje dag.

4 kommentarer

  • Eva Ullerud

    Promenader är oersättliga. Det är då rim till barnböcker faller på taktfast plats, ordval i dialoger kommer till en för att man ”hör” karaktärerna tala, fantasyvärldar avslöjar sina hemligheter och man kommer på den där extra lilla röda sillen i deckaren. Och dessutom får man motion samtidigt! Jag tvivlar på att en skivstång fungerar lika bra. Men vem vet, har aldrig provat. Idag ska det bli skrivande och promenad för min del för nästa vecka väntar en annan effektiv företeelse för att öka skrivandet: deadline på skrivarkurs.

    Tack för alla tips Anna och lycka till med kurser, skrivande och allt!

    Kram
    Eva

    • Anna Hellqvist

      Ha ha det där med skrivstång har jag testat men det enda jag fick ut av det var svett och den där tanken man får när man undrar var sjutton man håller på med. Ingenting kan slå promenader, så är det. Det föreslås att man ska ta med sig sina möten ut på promenad och det tror jag definitivt på. Så länge det inte är för många deltagare förstås.

      Spännande med deadline! Beundrar dig som pluggar på som du gör. Själv har jag tagit uppehåll och försöker samla tankarna och hitta inspiration på annat sätt.

      Kram Anna

  • Urban Eriksson

    Tack fina Anna. För mig är dina 100 uppgifter min drivkraft just nu. Det du beskriver i din text är vad vi alla upplever i stort eller smått, etablerade eller ej och jag fortsätter följa dina 100. Ligger en vecka efter men älskar deadline…

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

By continuing to use the site, you agree to the use of cookies. more information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close