Ett oplanerat möte

I måndags blev jag uppringd av en person i Hudiksvall vilket resulterade i att jag fick göra en oplanerad resa upp under tisdagen. Smet tidigare från ett morgonmöte och gick i rask takt mot tåget. Just då regnade det inte så den där tanken om att ta med mig paraplyet som låg i bakluckan var helt försvunnen. Det skulle senare visa sig vara en miss.

Väl i Hudiksvall blev jag hämtad med bil trots att det inte var speciellt långt till stället där jag skulle vara. Men det regnade. Så här efteråt så kan jag inte låta bli att tänka hur fantastiskt det faktiskt var att den här personen gjorde mig den där lilla tjänsten och utan en tanke på eget syfte. Som en självklarhet. Så är jag inte van att bli behandlad.

När regnet inte märks

Efter vårt möte valde jag ändå att ta en promenad. I ett stilla regn som var precis just så där att jag måste ha luvan uppe men som jag ändå inte riktigt kände av. Inte då. Det blev en hel timmes promenad genom staden, upp och ner för vägar och med den där blicken som ser lite mer än vanligt. Jag iakttog min omgivning.

Först när jag klev på tåget insåg jag att kappan blivit ganska blöt. Tillbaka i Gävle hade den inte torkat utan förvandlats till något riktigt kallt. Då var jag glad över att ha en bil i närheten av stationen. I den blev jag sittandes en stund medan sätet värmdes upp och fukten som min kappa orsakat på framrutan sakta blåstes bort.

Trots det klagar jag inte för min dag hade visat sig väldigt bra och säkert var det därför jag knappt märkte av vätan. För det här mötet är en del i min plan inför år 2019. Ett år som redan nu fått temat – ”nystart”. 

Jag känner redo

Känner mig äntligen redo för nytt, en nystart, och jag ser fram emot det med spänning. Som en del i min nystart står en flytt till Hudiksvall och jag håller därför på att hitta möjligheter att etablera mig där. På flera sätt. I mitt företagande och i mitt privatliv.

Och visst erkänner jag att det känns läskigt och visst har jag stunder då rädslan knackar på. Samtidigt så känner jag mig mer redo än på länge. En känsla av styrka någonstans där inom mig, så som man kan känna när man fattat ett beslut. Det har tagit tid att komma hit. Flera år faktiskt då jag vacklat och varit på ställen där jag inte velat vara.

Säkert kommer det bakslag men hittills har jag mött så mycket positivt när jag träffat nya människor på ställen i Hudiksvall som jag inte hade räknat med. De ger mig ord som värmer, får mig att känna mig välkommen och väcker en längtan.

Det var länge sen jag kände mig hemma någonstans men faktiskt är det den känslan jag får när jag kommer till Hälsingland. Allt måste få ta sin tid och jag har inte bråttom men min resa har börjat … men jag känner mig redo.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

By continuing to use the site, you agree to the use of cookies. more information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close