Del 1: Kan man lära sig skriva för barn? av Ingrid Jönsson

Kanske borde man istället fråga sig huruvida man kan lära sig att skriva böcker överhuvudtaget? Du vet den där eviga frågeställningen om författandet handlar om talang och gudomlig ingivelse, eller hårt medvetet arbete.

Själv tror jag att man verkligen kan lära sig att bli en bättre skribent. Med lära sig menar jag ett medvetet informationssökande och en ihärdig färdighetsträning genom att till exempel ta del av skrivhandböcker och delta i skrivkurser. Att öva och öva, diskutera, samtala, läsa och reflektera. Och öva igen.

Så frågan är väl egentligen om det finns något som skiljer i hantverket mellan att skriva för barn och skriva för vuxna. Ja, det är jag övertygad om att det gör. Men jag är lika övertygad om att grunden i skrivandet är densamma. Skrivverktygen är likadana; Skrivandets VAD och HUR: Miljöbeskrivning karaktärer, berättarperspektiv, kronologi, gestaltning, dialog osv.

Men jag tycker att det finns några allmänna förhållningssätt att ha i huvudet när man skriver för barn och unga.

Det första av de där förhållningssätten tänkte jag ta upp i dag:

Att skriva på ”rätt” nivå/barnets förståelsehorisont.

Tänk på att barn inte är vuxna (tack och lov!), deras hjärnor är inte färdigutvecklade och de har inte hunnit skaffa sig den vuxnes erfarenhet. Alltså måste du vara medveten om att barnets förståelsehorisont inte är densamma som din. Det verkar självklart, men är inte så enkelt som det låter.

Mitt första försök till en kapitelbok innehöll massor av kardinalfel som högtravande språk och långrandiga miljöbeskrivningar, för att inte tala om långa styltiga dialoger med utpräglad vuxenton. Det gäller att hitta rätt nivå i texten, såväl innehållsmässigt som språkligt. Om du hela tiden hänvisar till saker som fanns i din barndom eller gör kopplingar till förhållanden som gällde för tio år sen, så tappar du för eller senare läsaren.

Barn är väldigt mycket här och nu. Både de som läser och dem som du skriver om! Det betyder inte att du aldrig kan göra historiska återblickar och reflektioner, men de måste komma in på ett förståeligt och greppbart sätt. Du kan inte förutsätta att barnet förstår av sig själv.

Samtidigt är det förstås viktigt att du aldrig underskattar läsaren. Utmaningar på lagom nivå måste finnas. När det gäller det språkliga tror jag inte man ska vara för ängslig och helt utelämna ord och liknelser som kan verka svåra. Barn lär sig efterhand som det läser och blir det inte för tätt med nya ord och uttryck på sidorna så kommer de förstå av sammanhanget.

I morgon bloggar jag om förhållningssätt nummer 2: ”Att hitta barnet i sig själv och stiga ner från sin vuxenhäst!”

2 svar

  1. Anna Helgesson skriver:

    Bra tankar! Våga utmana det läsande barnet. Och så viktigt att inte tänka på hur det var när man var barn själv, om det inte skildrar den tiden vill säga. Det går nog inte hem hos dagens unga!

  1. 10 december, 2015

    […] Del 1:Kan man lära sig skriva för barn? […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

By continuing to use the site, you agree to the use of cookies. more information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close